Archive:Statistik över den offentliga sektorns finanser

Uppgifter från den 22 april 2020.

Planerad uppdatering av artikeln: juli 2021.

This Statistics Explained article has been archived on 7 December 2020.

Highlights

I EU-27 ökade det offentliga underskottet i förhållande till BNP från -0,4 % 2018 till -0,6 % under 2019. Det lägsta underskottet i den tillgängliga tidsserien var under just 2018.

I EU-27 minskade den offentliga skuldnivån i förhållande till BNP från 79,6 % i slutet av 2018 till 77,8 % i slutet av 2019.

I slutet av 2019 varierade den offentliga skuldnivån i förhållande till BNP från 8,4 % i Estland till 176,6 % i Grekland.

Skuldsättning 2018 och 2019
(sammanlagd bruttoskuldsättning, i % av BNP)
Källa: Eurostat (gov_10dd_edpt1)

I denna artikel beskrivs hur viktig statistik över den offentliga sektorns finanser har utvecklats i Europeiska unionen (EU) och euroområdet (EA-19). Statistiken behandlar i synnerhet den offentliga sektorns underskott i de offentliga finanserna, bruttoskuldsättning, offentliga inkomster och utgifter, såväl som skatter och sociala avgifter, vilka är statens största inkomstkällor.

Full article

Introduktion

Statistiken över den offentliga sektorns finanser innehåller indikatorer som är viktiga för att avgöra hur sund ekonomin i medlemsländerna är. Inom ramen för EU:s stabilitets- och tillväxtpakt har medlemsländerna åtagit sig att hålla sina underskott och sin skuldsättning under en viss nivå: det offentliga underskottet i ett medlemsland får vara högst 3 % av bruttonationalprodukten (BNP) och skuldsättningen får vara högst 60 % av BNP. Om ett medlemsland inte respekterar dessa gränser inleds det så kallade förfarandet vid alltför stora underskott. Detta omfattar flera steg – däribland böter – för att få de berörda länderna att vidta lämpliga åtgärder för att korrigera situationen. Samma underskotts- och skuldsättningsgränser är också kriterier som måste uppfyllas för ekonomiska och monetära unionen (EMU) och således för att gå med i euroområdet. Under den senaste översynen av de integrerade riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken (som reviderades inom ramen för Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla) infördes en ny riktlinje för att garantera de offentliga finansernas kvalitet och hållbarhet.

År 2019 ökade det offentliga underskottet (den konsoliderade offentliga sektorns nettoinlåning som andel av BNP) både i EU-27 och i euroområdet (EA-19) jämfört med 2018. Den offentliga skuldsättningen i förhållande till BNP minskade i båda områdena.

Offentligt överskott/underskott

I EU-27 ökade den offentliga sektorns underskott i förhållande till BNP från -0,4 % år 2018 till -0,6 % år 2019, och i euroområdet ökade det från -0,5 % till -0,6 %. De lägsta underskotten under de tillgängliga tidsserierna för EU-27 och euroområdet rapporterades för 2018.

I 16 länder i EU-27 redovisades offentliga överskott för 2019 – Danmark (+3,7 %), Luxemburg (+2,2 %), Bulgarien (+2,1 %), Cypern och Nederländerna (båda +1,7 %), Grekland (+1,5 %), Tyskland (+1,4 %), Österrike (+0,7 %), Slovenien, Malta och Sverige (samtliga +0,5 %), Kroatien och Irland (båda +0,4 %), Tjeckien och Litauen (båda +0,3 %), och Portugal (+0,2 %).

Under 2019 var det nio länder i EU-27 som redovisade ett underskott på mindre än 3,0 % av BNP – Lettland, Estland, Polen, Finland, Slovakien, Italien, Belgien, Ungern och Spanien. Två medlemsländer i EU-27 hade underskott på minst 3,0 % av BNP – Frankrike (-3,0 %) och Rumänien (-4,3 %) (se diagram 1).

Diagram 1: Saldot i de offentliga finanserna, 2018 och 2019
(nettoupplåning (-) eller nettoutlåning (+) inom den offentliga sektorn, % av BNP)
Källa: Eurostat (gov_10dd_edpt1)

Saldot i de offentliga finanserna (i förhållande till BNP) förbättrades i 13 länder i EU-27 och i Storbritannien under 2019 jämfört med 2018. De största saldoförbättringarna (minst 1 procentenhet av BNP) redovisades i Cypern (+5,4 procentenheter av BNP) och i Danmark (+2,9 procentenheter av BNP). Cyperns förbättringar 2019 beror framför allt på jämförelsen med 2018 när Cyprus Cooperative Bank Ltd omstrukturerades. De solida delarna av banken såldes och den återstående offentliga avvecklingsenheten integrerades, vilket påverkade nationalräkenskaperna.

Cypern och Portugal gick från underskott 2018 till överskott 2019. Inget av medlemsländerna gick däremot från balans till överskott. Bulgarien, Danmark, Irland, Grekland, Kroatien, Nederländerna och Österrike redovisade högre överskott 2019 än 2018.

Inget av medlemsländerna gick från offentligt överskott till underskott. Belgien, Spanien, Frankrike, Polen, Rumänien, Slovakien och Finland rapporterade större underskott 2019 än 2018. Inget av medlemsländerna rapporterade samma underskott 2019 som 2018. Estland, Italien, Lettland och Ungern redovisade däremot lägre underskott 2019 än 2018.

Tabell 1: Saldot i de offentliga finanserna och den offentliga sektorns skuldsättning 2016–2019
(% av BNP)
Källa: Eurostat (gov_10dd_edpt1)

Den offentliga sektorns skuldsättning

I EU-27 minskade den offentliga skuldnivån i förhållande till BNP från 79,6 % i slutet av 2018 till 77,8 % i slutet av 2019, och i euroområdet från 85,8 % till 84,1 % (se diagram 2).

Sammanlagt elva länder i EU-27 redovisade en skuldsättning på mer än 60 % av BNP i slutet av 2019. Högst skuldsättning bland dessa hade Grekland (176,6 %), följt av Italien (134,8 %), Portugal (117,7 %), Belgien (98,6 %), Frankrike (98,1 %), Cypern och Spanien (båda 95,5 %).

Lägst skuldsättning i förhållande till BNP redovisades av Estland (8,4 %), Bulgarien (20,4 %), Luxemburg (22,1 %), Tjeckien (30,8 %), Danmark (33,2 %), Sverige (35,1 %) och Rumänien (35,2 %).

Diagram 2: Skuldsättning 2018 och 2019
(sammanlagd bruttoskuldsättning, i % av BNP)
Källa: Eurostat (gov_10dd_edpt1)

I slutet av 2019 ökade den offentliga skuldnivån i förhållande till BNP i fyra länder i EU-27 jämfört med slutet av 2018, medan denna andel minskade i 21 medlemsländer. Minskningen var störst i Cypern (-5,1 procentenheter av BNP), Irland (-4,8 procentenheter av BNP), Grekland (-4,6 procentenheter av BNP), Slovenien och Portugal (-4,3 procentenheter av BNP) och Ungern (-3,9 procentenheter av BNP).

Italiens och Frankrikes offentliga skuldsättning i förhållande till BNP förblev oförändrad mellan 2018 och 2019.

En ökad skuldsättningsnivå i förhållande till BNP från slutet av 2018 till slutet av 2019 redovisades i Litauen (2,4 procentenheter), Luxemburg (1,1 procentenheter), Rumänien (0,5 procentenheter) och Estland (0,1 procentenheter).

Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Den offentliga sektorns betydelse för ekonomin kan mätas i totala inkomster och utgifter som procentandel av BNP. I EU-27 uppgick de totala offentliga inkomsterna till 46,2 % av BNP år 2019 (samma som 2018), och utgifterna uppgick till 46,7 % av BNP (en ökning från 46,6 % 2018). I euroområdet uppgick den offentliga sektorns totala utgifter till 47,1 % av BNP år 2019 (en ökning från 47,0 % 2018) och de totala inkomsterna till 46,5 % av BNP (samma som år 2018) (se diagram 3.

Diagram 3: Utveckling av totala utgifter och inkomster, 2009–2019
(% av BNP)
Källa: Eurostat (gov_10a_main)

År 2009 uppgick de totala utgifterna som andel av BNP till 50,6 % av BNP i EU-27 och till 50,9 % av BNP i euroområdet. I båda områdena minskade därefter de totala utgifterna som andel av BNP mellan 2010 och 2011, ökade igen under 2012 och minskade därefter fram till 2018, för att återigen öka något under 2019.

I absoluta termer ökade den offentliga sektorns utgifter långsammare än den offentliga sektorns totala inkomster i både EU-27 och euroområdet under perioden 2011–2018, vilket ledde till ett minskat offentligt underskott. Under 2019 ökade däremot utgifterna mer än inkomsterna i både EU-27 och euroområdet, något som ökade underskottet.

Diagram 4: Utveckling av totala utgifter och inkomster, 2009–2019
(miljarder euro)
Källa: Eurostat (gov_10a_main)

Samtidigt som de offentliga utgifterna i EU-27 ökade med 1 148 miljarder euro mellan 2009 och 2019, ökade också de totala offentliga inkomsterna med 1 709 miljarder euro i EU-27 under samma period. Mellan 2018 och 2019 ökade dock de offentliga utgifterna med 217 miljarder euro, medan de offentliga inkomsterna ökade med 195 miljarder euro. I euroområdet ökade de offentliga utgifterna med 889 miljarder euro under perioden 2009–2019, medan inkomsterna ökade med 1 389 miljarder euro. Mellan 2018 och 2019 ökade de offentliga utgifterna med 179 miljarder euro, medan de offentliga inkomsterna ökade med 155 miljarder euro (se diagram 4).

Den offentliga sektorns utgifter och inkomster varierar betydligt mellan länderna i EU-27 (se diagram 5). Under 2019 var Frankrike, Finland, Danmark och Belgien de medlemsländer med de högsta nivåerna av kombinerade utgifter och inkomster för den offentliga sektorn i förhållande till BNP (över 100 %). Även i Norge var kvoten över 100 %. Under 2019 var det sju länder i EU-27 (Irland, Rumänien, Litauen, Bulgarien, Malta, Lettland och Estland) samt Storbritannien som redovisade förhållandevis låga kombinerade utgifter och inkomster (mindre än 80 % av BNP).

Diagram 5: Den offentliga sektorns inkomster och utgifter, 2019
(% av BNP)
Källa: Eurostat (gov_10a_main)

De viktigaste komponenterna i den offentliga sektorns totala inkomster inom EU-27 är skatter och sociala nettoavgifter (se diagram 6). År 2019 utgjorde skatter 58,1 % av de totala inkomsterna i EU-27 och 56,8 % i euroområdet, medan de sociala nettoavgifterna uppgick till 30,8 % av de totala inkomsterna i EU-27 och 32,4 % i euroområdet. Marknadsproduktion, produktion för egen slutlig användning och försäljningsinkomster för icke-marknadsproduktion (avgifter samt investeringar i egen regi) utgjorde 7,0 % av de totala inkomsterna i EU-27 och 7,1 % av de totala inkomsterna i euroområdet. Kapitalinkomster (främst räntor, utdelningar och hyror) stod för 1,7 % av de totala inkomsterna både i EU-27 och i euroområdet.

Diagram 6: De totala inkomsternas sammansättning 2019
(% av de totala inkomsterna)
Källa: Eurostat (gov_10a_main)

De olika inkomstkategoriernas relativa betydelse varierar stort när varje land i EU-27 analyseras var för sig. Skatter utgjorde till exempel mindre än 50 % av den offentliga sektorns inkomster i Slovakien, Rumänien, Tjeckien och Slovenien under 2019, men 87,8 % av den offentliga sektorns totala inkomster i Danmark och 80,5 % i Sverige.

De sociala nettoavgifternas andel av de totala inkomsterna under 2019 var högst i Tjeckien (37,6 %), följt av Tyskland (37,2 %), Slovakien (36,7 %) och Slovenien (36,4 %). De lägsta andelarna redovisades i Danmark (1,5 %) och Sverige (6,9 % av BNP) samt i Island (8,1 % av BNP).

Den högsta andelen kapitalinkomster noterades i Norge (22,2 %) (se diagram 7).

Diagram 7: De viktigaste komponenterna i den offentliga sektorns inkomster 2019
(% av de totala inkomsterna)
Källa: Eurostat (gov_10a_main)

Den största andelen av de 27 medlemsländernas offentliga utgifter 2019 utgjordes av omfördelningen av inkomster i form av sociala transfereringar, kontant eller in natura (se diagram 8 och diagram 9).

Diagram 8: De totala utgifternas sammansättning 2019
(% av de totala utgifterna)
Källa: Eurostat (gov_10a_main)

Sociala transfereringar (sociala förmåner och sociala naturaförmåner – köpt marknadsproduktion) utgjorde 46,1 % av de totala utgifterna i EU-27 och 47,8 % i euroområdet. Ersättningar till anställda stod för 21,7 % av den offentliga sektorns utgifter i EU-27 och 21,0 % i euroområdet. Insatsförbrukningen utgjorde 11,9 % av de totala utgifterna i EU-27 och 11,3 % av de totala utgifterna i euroområdet. Utbetalda kapitalinkomster, där större delen utgörs av räntebetalningar, stod för 3,3 % av den offentliga sektorns utgifter i EU-27 och 3,5 % i euroområdet. Fasta bruttoinvesteringar (främst investeringar) stod för 6,4 % av de totala utgifterna i EU-27 och 5,9 % i euroområdet.

Diagram 9: De viktigaste komponenterna i den offentliga sektorns utgifter 2019
(% av de totala utgifterna)
Källa: Eurostat (gov_10a_main)

De främsta typerna av offentliga inkomster utgörs av skatter på produktion och import, löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. och sociala nettoavgifter. År 2019 uppgick produktions- och importskatterna i EU-27 till motsvarande 13,5 % av BNP, löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. till 13,0 % av BNP och de sociala nettoavgifterna till 14,2 % av BNP. I förhållande till BNP ökade inkomsterna från skatter på produktion och import under perioden 2009–2014 i EU-27 och dess andel i förhållande till BNP ökade med 0,9 procentenheter (se diagram 10). Mellan 2014 och 2019 var skatterna på produktion och import stabila i förhållande till BNP. Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc. uppgick, i förhållande till BNP, sin lägsta nivå 2010 på 11,7 % av BNP, för att därefter öka till 13,0 % av BNP år 2019. De sociala nettoavgifterna förblev förhållandevis oförändrade som andel av BNP, mellan 14,1 % och 14,4 % av BNP under perioden 2009–2019.

Diagram 10: De viktigaste kategorierna av skatter och sociala avgifter, EU-27 2009–2019
(% av BNP)
Källa: Eurostat (gov_10a_main)

Skatteinkomsternas sammansättning varierade avsevärt mellan länderna i EU-27 under 2019 (se diagram 11). Som förväntat tenderade de länder som rapporterade förhållandevis höga utgiftsnivåer också att vara de som tog ut mer skatter (som andel av BNP) för den offentliga sektorn. Exempelvis hade Danmark, med 47,3 % av BNP, de högsta inkomsterna i förhållande till BNP från de viktigaste kategorierna av skatter och sociala avgifter under 2019, följt av Frankrike med 46,7 %. I två medlemsländer (Irland och Rumänien) var dessa inkomsters andel av BNP mindre än 30 %.

Diagram 11: De viktigaste kategorierna av skatter och sociala avgifter 2019
(% av BNP)
Källa: Eurostat (gov_10a_main)

Källuppgifter för tabeller och diagram

Government finance statistics: tables and figures (på engelska)

Källuppgifter

Enligt förfarandet vid alltför stora underskott ska medlemsländerna lämna statistik om offentliga underskott och offentlig skuldsättning till Europeiska kommissionen senast den 1 april och den 1 oktober varje år. Dessutom samlar Eurostat in mer detaljerad statistik om den offentliga sektorns finanser inom ramen för programmet för rapportering (på engelska) som leder till överlämnandet av uppgifter från nationalräkenskaperna. De viktigaste aggregaten som samlas in för den offentliga sektorn lämnas till Eurostat två gånger om året, medan statistiken om ändamålsindelningen av den offentliga sektorns utgifter (Cofog) ska lämnas in inom ett år efter referensperiodens slut och detaljredovisningen av skatteintäkter och inbetalda sociala avgifter inom nio månader efter referensperiodens slut. Icke-finansiella och finansiella kvartalsredovisningar samt kvartalsredovisningar av den offentliga bruttoskulden lämnas in fyra gånger om året.

De uppgifter som presenteras i denna artikel motsvarar några av de viktigaste indikatorerna för den offentliga sektorn och sammanställs utifrån nationalräkenskaperna (ESA 2010).

Skillnaden mellan totala inkomster och totala utgifter, inklusive kapitalutgifter (särskilt fasta bruttoinvesteringar) motsvarar den offentliga sektorns nettoutlåning/nettoinlåning, som också är en balanspost i den offentliga sektorns icke-finansiella transaktioner.

Beskrivning av den offentliga sektorn

Sektorn offentlig förvaltning omfattar institutionella enheter som är icke-marknadsproducenter vars produktion är avsedd för individuell och kollektiv konsumtion och som finansieras med obligatoriska betalningar av enheter som hör till andra sektorer, samt institutionella enheter som främst ägnar sig åt omfördelning av inkomst och förmögenhet (ENS 2010, §2.111). Sektorn offentlig förvaltning delas in i fyra delsektorer: stat, delstater (när det är tillämpligt), kommuner och socialförsäkring (när det är tillämpligt).

Definition av de viktigaste indikatorerna

Saldot i de offentliga finanserna definieras som den offentliga sektorns nettoupplåning/nettoutlåning som redovisats enligt förfarandet vid alltför stora underskott och uttrycks i förhållande till BNP. Enligt protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott är den offentliga sektorns skuld den konsoliderade bruttoskulden till nominellt värde för sedlar, mynt och inlåning, skuldförbindelser och lån som är utestående vid årets utgång.

Den offentliga sektorns största inkomstkälla är skatter, sociala avgifter, försäljningar och kapitalinkomster. Detta definieras genom hänvisning till olika kategorier i ENS 2010: marknadsproduktion, produktion för egen slutlig användning, försäljningsinkomster för icke marknadsproduktion, skatter på produktion och import, övriga produktionssubventioner, erhållna kapitalinkomster, löpande inkomst- och förmögenhetsskatter osv., sociala avgifter (netto), andra löpande transfereringar och kapitaltransfereringar.

De viktigaste utgiftsposterna består av ersättningar till (offentligt) anställda, sociala förmåner (sociala förmåner och sociala förmåner in natura för marknadsproduktion, köpta av den offentliga förvaltningen), ränta på statsskulden, subventioner och fasta bruttoinvesteringar. Den offentliga sektorns totala utgifter definieras genom hänvisning till olika kategorier i ENS 2010: insatsförbrukning, bruttoinvestering, ersättningar till anställda, övriga produktionsskatter, subventioner, kapitalinkomster, löpande inkomst- och förmögenhetsskatter och liknande skatter, sociala förmåner, andra än in natura, sociala naturaförmåner – köpt marknadsproduktion, andra löpande transfereringar, justeringar till följd av förändringar av pensionsrättigheter, kapitaltransfereringar och transaktioner med icke-producerade tillgångar.

De uppgifter som rapporteras för den offentliga sektorns viktigaste aggregerade uppgifter inom ramen för ENS 2010 måste vara konsoliderade för vissa transaktioner i nationalräkenskaperna. Detta innebär att specifika transaktioner mellan institutionella enheter inom den offentliga sektorn – kapitalinkomster, andra löpande transfereringar och kapitaltransfereringar – tas bort eller inte beaktas. För dessa transaktioner bör uppgifterna för delsektorer konsolideras inom varje delsektor, men inte mellan dem. Uppgifterna på sektorsnivå ska följaktligen motsvara summan av uppgifterna för delsektorerna, utom för posterna ”kapitalinkomster”, ”andra löpande transfereringar” och ”kapitaltransfereringar”, som konsolideras. För de sistnämnda posterna, och följaktligen för de totala inkomsterna och utgifterna, ska summan för delsektorerna vara högre än värdet för sektorn.

Skatter och sociala avgifter motsvarar inkomster som tas emot (kontant eller in natura) av staten, regionerna och kommunerna samt socialförsäkringsfonder. Denna uppbörd (som vanligen benämns skatter) inordnas i tre huvudområden som täcks av följande rubriker:

Inkomst- och förmögenhetsskatter och liknande skatter, inklusive alla obligatoriska ensidiga betalningar som med regelbundna intervall tas ut av den offentliga sektorn på företagens och hushållens inkomster och förmögenhet.
Skatter på produktion och import, inklusive alla obligatoriska ensidiga betalningar som med regelbundna intervall tas ut av den offentliga sektorn med avseende på produktion och import av varor och tjänster, anställning av arbetskraft, ägande eller bruk av mark, byggnader och andra tillgångar som används i produktionen.
Sociala nettoavgifter, inklusive alla arbetsgivares och hushålls faktiska sociala avgifter, tillräknade sociala avgifter som motsvarar de sociala förmåner som betalas direkt av arbetsgivarna, samt ytterligare två poster (hushållens kompletterande egenavgifter och de sociala försäkringssystemens administrationsavgifter).

Sammanhang

Den globala finansiella och ekonomiska krisen 2007–2008 ställde många europeiska regeringar inför stora utmaningar. De främsta orosmomenten var kopplade till de nationella förvaltningarnas förmåga att återbetala sina skulder, vidta nödvändiga åtgärder för att få kontroll över sina offentliga utgifter och samtidigt försöka främja ekonomisk tillväxt.

Syftet med stabilitets- och tillväxtpakten är att skapa en allmän samordning av den ekonomiska utvecklingen i EU, särskilt i euroländerna. Ett annat syfte med pakten är att hindra medlemsländerna från att vidta politiska åtgärder som otillbörligt gynnar deras egna ekonomier på bekostnad av andras. Det finns två huvudprinciper för stabilitets- och tillväxtpakten: Underskottet (planerat eller befintligt) får inte vara större än 3 % av BNP och skuldsättningen får inte vara högre än (eller ska vara på väg ner mot) 60 %. Stabilitets- och tillväxtpakten och EU:s ekonomiska styrning i allmänhet förstärktes avsevärt under 2011.

Varje år lämnar medlemsländerna detaljerade uppgifter om sin ekonomiska politik och situationen för sina offentliga finanser till Europeiska kommissionen. Länderna i euroområdet lämnar dessa uppgifter inom ramen för stabilitetsprogrammen, medan de andra medlemsländerna lämnar sina uppgifter i form av konvergensprogram. Kommissionen bedömer om politiken är i linje med de överenskomna ekonomiska, sociala och miljömässiga målen och kan utfärda varningar om den anser att ett medlemslands underskott är på väg att bli onormalt högt. Denna åtgärd kan leda till att rådet finner att landet har ett alltför högt underskott och anger en tidsfrist för när underskottet ska vara korrigerat.