Archive:Betalningsbalansstatistik

This Statistics Explained article has been archived - for recent article on Balance of payment statistics see here

Data från april 2016. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering av artikeln: september 2017.

Diagram 1: Bytesbalanstransaktioner, EU-28, 2005–2015 (¹)
(i miljarder euro)
Källa: Eurostat (bop_eu6_q)

Diagram 2: Bytesbalans med vissa parter, EU-28, 2015
(i miljarder euro)
Källa: Eurostat (bop_eu6_q)

Tabell 1: Bytesbalans med omvärlden, 2005–2015 (¹)
(i miljarder euro)
Källa: Eurostat (bop_eu6_q) och (bop_c6_q)

Tabell 2: Bytesbalans och kapitalbalans, 2015
(i miljarder euro)
Källa: Eurostat (bop_eu6_q) och (bop_c6_q)

Tabell 3: Bytesbalans och kapitalbalans i förhållande till BNP, 2015
(i % av BNP)
Källa: Eurostat (bop_gdp6_q)

Tabell 4: Valda poster i den finansiella balansen, 2015 (¹)
(i miljarder euro)
Källa: Eurostat (bop_eu6_q) och (bop_c6_q)

Tabell 5: Valda poster i den finansiella balansen i förhållande till BNP, 2015
(i % av BNP)
Källa: Eurostat (bop_c6_q), (bop_gdp6_q) och (nama_10_gdp)

I betalningsbalansen ingår alla ekonomiska transaktioner mellan inhemska och utländska enheter under en viss period. Denna artikel ger uppgifter om bytesbalansen och den finansiella balansen, som båda ingår i betalningsbalansen för Europeiska unionen (EU) och dess medlemsstater. Uppgifterna presenteras i enlighet med sammanställningsstandarden i den sjätte utgåvan av IMF:s betalningsbalanshandbok (BPM6).

Bytes- och kapitalbalansen avgör hur exponerad en ekonomi är för omvärlden, medan den finansiella balansen visar hur den finansieras. I idealfallet ska bytes- och kapitalbalansen vara lika med det sammanlagda nettovärdet av den finansiella balansen. I annat fall har restposter noterats. I en artikel om utländska direktinvesteringar hittar du mer information om en del av den finansiella balansen. I en annan artikel om internationell tjänstehandel hittar du mer information om en del av bytesbalansen.

Viktigaste statistiska resultaten

Bytesbalans

Överskottet i EU-28:s bytesbalans uppgick till 161,6 miljarder euro 2015 (se diagram 1), vilket motsvarar 1,1 % av bruttonationalprodukten (BNP). Detta kan jämföras med uppgifterna för 2014, när överskottet i bytesbalansen uppgick till 129,6 miljarder euro. Den senaste utvecklingen av bytesbalansen i EU-28 innebär en fortsättning av det mönster som etablerats sedan 2008: underskottet i bytesbalansen var som störst 2008, när det uppgick till 2,1 % av BNP, men minskade sedan successivt och vändes 2012 till ett överskott motsvarande 0,6 % av BNP. År 2013 motsvarade överskottet 1,1 % av BNP, och 2014 motsvarade det 0,9 % av BNP. Överskottet i bytesbalansen 2015 grundades på underskott i fråga om primära och sekundära inkomster (0,1 % och 0,5 % av BNP) och överskott i fråga om varor (0,7 % av BNP) och tjänster (1,0 %) – se tabell 3.

Bland de partnerländer och regioner som visas i diagram 2var EU-28:s underskott i bytesbalansen störst i förhållande till Kina, med ett underskott på 145,7 miljarder euro 2015, följt av Ryssland ( 33,2 miljarder euro). De största överskotten i bytesbalansen hade EU gentemot USA ( 101,0 miljarder euro) och Schweiz ( 70,6 miljarder euro), men även gentemot Brasilien, Hongkong, Kanada och Indien registrerades överskott. EU-28:s bytesbalans med Japan ändrades från en litet överskott 2014 till ett underskott 2015 (från 4,5 miljarder euro 2014 till -32,2 miljarder euro 2015).

Tio EU-länder hade underskott i bytesbalansen 2015, medan 18 hade överskott (se tabellerna 1–3). De största underskotten (i förhållande till BNP) fanns i Storbritannien (5,2 %) och Cypern (3,6 %), medan Malta och Nederländerna hade de största överskotten i förhållande till BNP (9,9 % respektive 9,1 %), följt av Tyskland (8,5 %), som även hade det största överskottet i absoluta tal ( 257,0 miljarder euro).

Tyskland, Irland, Nederländerna, Italien och Finland var de enda EU-länder som hade ett underskott i bytesbalansen för tjänster under 2015, medan Luxemburg (39,7 % av BNP), Malta (23,8 %), Kroatien (17,9 %) och Cypern (16,8 %) hade relativt stora överskott i förhållande till BNP.

Hälften av de 28 EU-länderna hade ett underskott för varor – bland annat samma fyra medlemsländer som hade det största överskottet i bytesbalansen för tjänster. Bland de 14 medlemsstater som rapporterade överskott för varor fanns också de största överskotten (i förhållande till BNP) i Irland (30,7 %), Nederländerna (11,5 %) och Tyskland (8,7 %).

Bland Efta-länderna rapporterade Norge och Schweiz betydande överskott i bytesbalansen under 2015 (Schweiz 68,5 miljarder euro och Norge 31,8 miljarder euro). Båda länderna rapporterade betydande överskott för varor (Schweiz 50,3 miljarder euro och Norge 25,2 miljarder euro) och ett stort inflöde av primära inkomster. Schweiz rapporterade också ett överskott för tjänster ( 15,4 miljarder euro).

Kapitalbalans

EU-28 har vanligtvis ett underskott i kapitalbalansen med betydande kapitaltransfereringar till resten av världen. Denna trend fortsatte 2015 med ett underskott i kapitalbalansen på 45,0 miljarder euro, vilket motsvarar 0,3 % av BNP. Underskottet var huvudsakligen en följd av ett stort underskott i Nederländernas kapitalbalans ( 35,2 miljarder euro).

Schweiz var det enda Efta-land som rapporterade stora transaktioner i kapitalbalansen. Under 2015 hade Schweiz ett underskott på 13,2 miljarder euro.

Finansiell balans

Tre typer av investeringar (utländska direktinvesteringar (FDI), portföljinvesteringar och övriga investeringar) ingår i den finansiella balansen, tillsammans med finansiella derivat och offentliga reserver. Tillgångar och skulder tolkas som nettovärden (nettoförvärv av tillgångar, nettoökning av skulder). Den finansiella balansens nettovärde tolkas därför som en nettoutlåning till resten av världen vid en positiv post, och en nettoupplåning från resten av världen vid en negativ post.

Totalt 23 EU-länder var nettolångivare till resten av världen 2015, med nettoöverskott i den finansiella balansen. Det högsta värdet i förhållande till BNP rapporterades av Malta (10,4 % av BNP). Fem EU-länder framstod som nettolåntagare, framför allt Storbritannien och Frankrike. Det ska dock noteras att inget av dessa länder offentliggör nettoexponeringen i sin finansiella balans — se tabellerna 4 och 5.

I absoluta termer var den största nettoutlånaren i EU-28 Tyskland, som lånade ut 232,2 miljarder euro 2015 (se tabell 4). Euroområdet var också nettoutlånare till resten av världen 2015, med en nettoutlåning på 306,6 miljarder euro, vilket motsvarar 2,9 % av BNP. Detta överskott skapades genom betydande nettoförvärv av utländska tillgångar under 2015 i form av direktinvesteringar och portföljinvesteringar ( 601,5 miljarder euro respektive 394,5 miljarder euro), vilket var klart högre än motsvarande nettoökning av skulder i dessa komponenter. De senaste uppgifterna bekräftar också att Tyskland, Luxemburg, Irland och Storbritannien var de länder som stod för de flesta transaktionerna i den finansiella balansen i EU-28 under 2015.

Som den största nettolångivaren i EU-28 visade Tyskland höga nivåer av nettoförvärv av tillgångar i direkt- och portföljinvesteringar, och ökade sina tillgångar i förhållande till resten av världen under 2015. Å andra sidan noterade Storbritannien extra stor nettoökning av skulder avseende portföljinvesteringar genom nyutgivning på den inhemska värdepappersmarknaden, som finansierade (netto)förvärvet av tillgångar inom övriga investeringar som lån till resten av världen.

Luxemburg och Irland rapporterade höga nivåer av både utlåning och upplåning och uppvisade relativt hög exponering i förhållande till BNP på alla de tre större områden som ingår i den finansiella balansen. Nettotransaktioner i direktinvesteringar nådde den klart högsta nivån i EU-28 i Luxemburg, med 279,8 miljarder euro i nettoförvärv av tillgångar (536,9 % av BNP) och 231,6 miljarder euro i nettoökning av skulder (444,5 % av BNP) i förhållande till resten av världen. Detsamma gäller transaktioner i portföljinvesteringar. Under 2015 registrerades förvärv av tillgångar i portföljinvesteringar till ett värde av 256,5 miljarder euro (492,2 % av BNP), medan skulderna i portföljinvesteringar ökade med 355,4 miljarder euro (681,9 % av BNP). Dessa höga nivåer hålls delvis uppe av den inhemska värdepappersfondindustrin med betydande spridningseffekter till transaktioner i portföljtillgångar. Under 2015 registrerade Irland en nettoökning av skulder inom portföljinvesteringar på 213,1 miljarder euro (99,3 % av BNP), en nivå i absoluta tal efter Storbritannien ( 349,7 miljarder euro eller 13,6 % av BNP).

Transaktionsnivån inom övriga investeringar var däremot avsevärt lägre i EU-28 under 2015, till följd av ett minskat förvärv av nya tillgångar och en ökad inlösen av befintliga skulder. Nettoförvärv inom övriga investeringar minskade med 202,0 miljarder euro, medan nettoökningen av skulder inom övriga investeringar minskade med 446,1 miljarder euro. Det land som bidrog mest till denna desinvestering var Storbritannien, även om sammanlagt 13 EU-länder rapporterade desinvesteringar i både tillgångar och skulder. Trots det var EU-28 en betydande nettoutlånare av kapital (t.ex. lån) till resten av världen under 2015 (med en nettoutlåning som motsvarade 1,7 % av BNP) och finansierade nettoupplåningen genom direkta investeringar och portföljinvesteringar.

Under 2015 var EU-28 en nettolångivare vad gäller transaktioner i finansiella derivat och personaloptioner ( 14,9 miljarder euro), även om dessa endast uppgick till 0,1 % av BNP. Framför allt Irland och Tyskland rapporterade de största överskotten, med en betydande exponering i förhållande till BNP för Irland (15,3 %). Luxemburg var å andra sidan en nettolåntagare med ett underskott som motsvarade 12,1 % av BNP under samma år.

Föga förvånande var Schweiz det Efta-land som hade störst exponering i fråga om finansiella transaktioner. Schweiz och Norge var nettolångivare under 2015 (Schweiz med 57,8 miljarder euro och Norge med 29,2 miljarder euro). Schweiz hade en dynamisk aktivitet inom direkta investeringar under året och rapporterade ett överskott på mer än 100 miljarder euro för nettoförvärv av tillgångar och nettoökning av skulder inom direkta investeringar. Å andra sidan rapporterade Island desinvesteringar inom portföljinvesteringar med underskott i både nettoförvärv av tillgångar (17,6 % av BNP) och nettoökning av skulder (40,6 % av BNP), medan skulder inom övriga investeringar visade ett överskott (17,1 % av BNP).

Uppgifternas tillgänglighet och källor

Det främsta referensverket för framställning av betalningsbalansstatistiken är den sjätte handboken för betalningsbalansen (BPM6) (på engelska) från Internationella valutafonden (IMF). Denna nya uppsättning internationella standarder har delvis tagits fram som en följd av betydelsefulla ekonomiska utvecklingstendenser, bland annat globaliseringens ökade betydelse, en ökad grad av innovation och komplexitet på finansmarknaderna och en större tonvikt på att kunna använda balansräkningen som ett redskap för att förstå den ekonomiska verksamheten (principen om tillgångar och skulder).

Överföringen av uppgifter om betalningsbalansen till Eurostat omfattas av förordning (EG) nr 184/2005 om gemenskapsstatistik över betalningsbalansen, internationell handel med tjänster och utländska direktinvesteringar. Nya krav på uppgifterna enligt BPM6-handboken finns i kommissionens förordning (EU) nr 555/2012 av den 22 juni 2012 om ändring av ovannämnda förordning.

I april 2016 blev de första preliminära uppgifterna för det fjärde kvartalet 2015 tillgängliga och ligger till grund för den första uppskattningen av årsresultaten för 2015.

Bytesbalans

Den i betalningsbalansen ingående bytesbalansen ger inte bara uppgifter om internationell varuhandel (i allmänhet den största kategorin) utan också om internationella transaktioner avseende tjänster, primära inkomster och sekundära inkomster. För alla dessa transaktioner visar betalningsbalansen värdet på kredit (export) och debet (import). Ett positivt resultat – ett överskott i bytesbalansen (som var fallet i EU-28 2014 och 2015) – visar att en ekonomi har högre inkomster från sina internationella exporttransaktioner än utgifter för importtransaktioner med andra ekonomier, och följaktligen är en nettoborgenär visavi omvärlden.

Bytesbalansen mäter ett lands ekonomiska position i världen genom att omfatta alla transaktioner mellan inhemska och utländska enheter. Mer specifikt definieras de fyra huvuddelarna av bytesbalansen, enligt BPM6, enligt följande:

Internationell varuhandel omfattar allmänna handelsvaror, varor som förvärvats inom ramen för varuförmedling samt icke monetärt guld. Export och import av varor redovisas på grundval av värdet fritt ombord (fob), dvs. med marknadsvärdet vid den exporterande ekonomins tullgräns, inklusive avgifter för försäkring och transporter fram till det exporterande landets gräns. För import krävs följaktligen en fob-justering för att dra av fraktkostnader och försäkringsavgifter för transporten fram till det importerande landets gräns.
Internationell tjänstehandel omfattar följande: produktionstjänster för fysiska insatsvaror som ägs av andra (varor för bearbetning), underhålls- och reparationstjänster, transporttjänster som utförs av personer med hemvist i EU för personer med hemvist utanför EU, eller vice versa, och som rör transport av passagerare, befordran av varor samt därmed sammanhängande stödtjänster som godshanteringsavgifter, packning och ompackning, bogsering som inte ingår i frakttjänster, lotstjänster och navigationshjälpmedel för transportörer, flygtrafikledning, räddningsoperationer, mäklararvoden etc., resor, som i första hand omfattar de varor och tjänster som EU-resenärer förvärvar från personer som inte är EU-medborgare, eller vice versa, samt övriga tjänster, som inkluderar byggtjänster, försäkrings- och pensionstjänster, finansiella tjänster, avgifter för användning av immateriella rättigheter som omfattas av någon annan kategori, telekommunikationstjänster, dator- och informationstjänster och övriga affärstjänster (som består av forsknings- och utvecklingstjänster, yrkes- och ledningskonsulttjänster, tekniska och andra handelsrelaterade tjänster, personliga tjänster, kultur och rekreation samt offentlig verksamhet som inte är inbegripen någon annanstans).
Primära inkomster omfattar i grunden tre typer av transaktioner: ersättning till arbetstagare som antingen betalas till utländska arbetstagare eller erhålls från utländska arbetsgivare, investeringsinkomster från direkta portföljinvesteringar, andra investeringar och reservtillgångar, samt andra primära inkomster (skatter på produktion och import, subventioner och hyra). Alla delar av investeringsinkomsterna omfattar inkomster från andelar i aktie- och investeringsfonder (fördelade mellan utdelade och upplupna inkomster) och ränta från investeringar i skuldinstrument, insättningar eller lån, och investeringar som dragits av från kvasiföretags inkomster.
Sekundära inkomster omfattar löpande transfereringar inom den offentliga sektorn, exempelvis transfereringar i samband med löpande inkomst- och förmögenhetsskatter, sociala avgifter och förmåner, transfereringar i samband med internationellt samarbete och löpande transfereringar i samband med finansiella och icke-finansiella företag, hushåll eller ideella organisationer.

Kapitalbalans

Den i betalningsbalansen ingående kapitalbalansen ger information om förvärv av icke-finansiella tillgångar som görs av invånare i resten av världen, eller av personer som inte är invånare i det land som den ekonomiska sammanställningen avser, exempelvis fastighetsinvesteringar. Den omfattar dessutom transfereringar av kapital som görs av den offentliga sektorn och finansiella respektive icke-finansiella företag, hushåll eller ideella organisationer (vilket även omfattar skuldavskrivning).

Finansiell balans

Den i betalningsbalansen ingående finansiella balansen omfattar alla transaktioner som rör ägandeförändringar av en ekonomis utländska finansiella tillgångar och skulder. Den finansiella balansen delas enligt BPM6 upp i fem grundläggande delar: direktinvesteringar, portföljinvesteringar, finansiella derivat, övriga investeringar och officiella reserver. Alla delar redovisas nu enligt principen om tillgångar och skulder, som stöder fullt genomförande av balansräkningsmetoden. Nettovärden registreras och måste tolkas i förhållande till de underliggande transaktionerna – nettoförvärv av tillgångar grundas på förvärvet av nya tillgångar minus minskningen av tillgångar under undersökningsperioden, medan nettoökningen av skulder består av utställandet av nya skulder minus inlösen av utestående skulder. Nettotillgångar minus nettoskulder resulterar i en balans som tolkas som nettoutlåning till resten av världen vid en positiv balans, eller nettoupplåning vid en negativ balans.

Direktinvesteringar innebär att en inhemsk investerare gör en investering som ger kontroll över eller ett betydande inflytande på ledningen av ett företag i en annan ekonomi. Inom ramen för denna klassificering skiljer man mellan utländska direktinvesteringar i aktier/investeringsfondsandelar (plus i förekommande fall återinvestering av förtjänsten) och skuldinstrument. Det krävs en uppdelning mellan transaktioner som utförs av en direktinvesterare i direktinvesteringsföretag, omvänd investering och internationella transaktioner mellan systerbolag där det kontrollerande moderbolaget kan vara antingen inhemskt eller utländskt. Fler aspekter tas upp i den särskilda artikeln om utländska direktinvesteringar.

Portföljinvesteringar omfattar transaktioner i överlåtbara värdepapper med undantag för de transaktioner som inbegrips i definitionen av direktinvesteringar eller reserver. Två huvudsakliga delar kan urskiljas: aktier och skuldinstrument (obligationer och sedlar eller penningmarknadsinstrument).

Finansiella derivat (andra än reserver) är finansiella instrument knutna till ett visst finansiellt instrument, ett index eller en råvara, och som gör det möjligt att handla med specifika finansiella risker på finansiella marknader. Transaktioner i finansiella derivat behandlas som separata transaktioner och inte som integrerade delar av värdet på de underliggande transaktioner som de kan vara knutna till. De redovisas endast som nettovärde av tillgångar och skulder.

Övriga investeringar är en restkategori för de poster som inte inbegrips under någon av den finansiella balansens övriga rubriker (direktinvesteringar, portföljinvesteringar, finansiella derivat eller reserver). Här ingår i huvudsak fyra typer av instrument – sedlar, mynt och inlåning (i allmänhet den mest betydande posten), handelskrediter/förskott, lån och övriga tillgångar och skulder.

Reserver är utländska finansiella tillgångar som är tillgängliga för, och kontrolleras av, monetära myndigheter. De används för att finansiera och reglera obalanser i betalningarna och i andra syften.

Sammanhang

EU är en viktig aktör i den globala ekonomin, såväl när det gäller den internationella handeln med varor och tjänster som utländska investeringar. Statistiken över betalningsbalansen ger en heltäckande bild av EU:s och de enskilda medlemsländernas externa transaktioner. Denna statistik kan användas som ett redskap för att undersöka den internationella exponeringen för olika delar av EU:s ekonomi, eftersom den visar på de komparativa fördelarna och nackdelarna jämfört med omvärlden, och för att precisera de makroekonomiska riskerna. Den finansiella och ekonomiska krisen underströk vikten av att ta fram sådan ekonomisk statistik, eftersom en förbättrad tillgång till uppgifter om världens realekonomier och finansiella ekonomier kunde ha varit till hjälp för beslutsfattare och analytiker när krisen bröt ut, till exempel om de i ett tidigare skede hade haft tillgång till internationellt jämförbara uppgifter om flöden av finansiella tillgångar och skulder och deras påverkan.

Europeiska kommissionen lade fram nya politiska förslag inom detta område i efterdyningarna av den finansiella och ekonomiska krisen. Syftet var att införa lagstiftning för att stimulera den ekonomiska återhämtningen (t.ex. förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska fonden för strategiska investeringar (COM(2015) 10) och regelbundet inleda initiativ för att precisera den makroekonomiska risken i EU-länderna (t.ex. Macroeconomic imbalance procedure (på engelska)). Närmare uppgifter om Europeiska kommissionens initiativ finns på webbplatsen för generaldirektoratet för ekonomi och finans, där man hittar närmare uppgifter om de senaste prioriteringarna, bland annatI investeringsplanen för Europa (på engelska) och den europeiska planeringsterminen (på engelska).