Archive:Befolkningsstruktur och åldrande

Uppgifter från augusti 2020.

Planerad uppdatering av artikeln: november 2021.

Highlights

År 2019 var mer än en femtedel (20,3 %) av befolkningen i EU-27 65 år eller äldre.

Andelen i åldern 80 år eller äldre i EU-27:s befolkning väntas öka mer än två och en halv gånger mellan 2019 och 2100 – från 5,8 % till 14,6 %.

Ökning i andel av befolkningen som är minst 65 år mellan 2009 och 2019

I den här artikeln analyseras effekten av det demografiska åldrandet i Europeiska unionen (EU), som sannolikt kommer att få stor betydelse de närmaste årtiondena. Konsekvent låga födelsetal och längre förväntad livslängd håller på att förändra formen på EU-27:s ålderspyramid. Den största förändringen kommer sannolikt att bli en tydlig övergång mot en mycket äldre befolkningsstruktur. Denna utveckling syns redan i flera länder i EU-27.

Andelen invånare i arbetsför ålder i EU-27 minskar samtidigt som antalet pensionärer ökar. Andelen äldre i den sammanlagda befolkningen kommer att öka kraftigt de närmaste årtiondena. Detta kommer i sin tur att leda till att de som är i arbetsför ålder måste bära en allt tyngre börda för att täcka sociala utgifter för den åldrande befolkningen för ett antal relaterade tjänster.

Full article

Andelen äldre fortsätter öka

Den 1 januari 2019 hade EU-27 uppskattningsvis 446,8 miljoner invånare. Unga (0–14 år) utgjorde 15,2 % av befolkningen i EU-27 (se tabell 1), medan gruppen i arbetsför ålder (15–64 år) utgjorde 64,6 % av befolkningen. Äldre (65 år eller äldre) motsvarade 20,3 % (en ökning med 0,3 procentenheter jämfört med föregående år och en ökning med 2,9 procentenheter jämfört med tio år tidigare).

Den största andelen unga av den sammanlagda befolkningen i EU-27:s medlemsländer under 2019 hade Irland (20,5 %), Frankrike (18,0 %) och Sverige (17,8 %). De lägsta andelarna rapporterades i Italien (13,2 %), Tyskland (13,6 %), Malta och Portugal (båda 13,7 %). När det gäller andelen personer 65 år eller äldre av den sammanlagda befolkningen hade Italien (22,8 %), Grekland (22,0 %), Portugal och Finland (båda 21,8 %) de högsta andelarna, medan Irland (14,1 %) och Luxemburg (14,4 %) hade de lägsta andelarna.

Tabell 1: Befolkningens åldersstruktur utifrån stora åldersgrupper, 2009 och 2019
(% av den sammanlagda befolkningen)
Källa: Eurostat (demo_pjanind)

Befolkningsstrukturen i Storbritannien, Eftaländerna och kandidatländerna liknade EU-27:s med Island och Turkiet som främsta undantag (deras befolkningsstruktur liknade Irlands). I båda dessa länder var den yngsta åldersgruppen stor (19,0 % respektive 23,4 %) och gruppen 65 år eller äldre utgjorde en förhållandevis liten andel av den sammanlagda befolkningen (14,2 % respektive 8,8 %). Även Albanien och Nordmakedonien hade en förhållandevis liten andel invånare i åldern 65 eller äldre (båda 14,1 %). Trenden med en åldrande befolkning syns dock även i dessa länder (se diagram 1).

Diagram 1: Ökning i andel av befolkningen som är minst 65 år, mellan 2009 och 2019
(procentenheter)
Källa: Eurostat (demo_pjanind)

Medianåldern är högst i Italien

Medianåldern hos befolkningen i EU-27 ökar och låg på 43,7 år den 1 januari 2019 (se diagram 2). Det betyder att hälften av invånarna i EU-27 var äldre än 43,7 år och hälften var yngre. Bland länderna i EU-27 varierade medianåldern mellan 37,7 år i Irland och Cypern, och 46,7 år i Italien, vilket bekräftar befolkningsstrukturerna med förhållandevis många unga respektive gamla i dessa medlemsstater. Medianåldern i Eftaländerna och kandidatländerna 2019 var lägre än i EU-27, utom i Liechtenstein (44,2 år) och Serbien (43,7 år – samma som i EU-27).

Diagram 2: Befolkningens medianålder, 2009 och 2019
(år)
Källa: Eurostat (demo_pjanind)

Mellan 2009 och 2019 ökade medianåldern i EU-27 med 2,7 år (i genomsnitt 0,3 år per år), från 41,0 år till 43,7 år. Medianåldern ökade i alla medlemsländerna i EU-27 utom i Sverige där den minskade från 40,7 år 2009 till 40,5 år 2019. I Spanien, Portugal, Litauen, Grekland, Irland och Slovakien ökade medianåldern med 4,0 år eller mer. Albanien är det land som har haft den största ökningen av medianåldern de senaste tio åren, med en ökning på 5,6 år, från 31,1 år 2009 till 36,7 år 2019 (se diagram 2).

Lite mer än tre personer i arbetsför ålder för varje person i åldern 65 år eller äldre

Försörjningskvoter kan användas för att undersöka vilken grad av försörjning som befolkningen i arbetsför ålder tillhandahåller yngre och/eller äldre personer. Kvoterna uttrycks som den yngre/äldre befolkningens relativa storlek i förhållande till befolkningen i arbetsför ålder. Äldreförsörjningskvoten för EU-27 var 31,4 % den 1 januari 2019 (se tabell 2). Det fanns alltså något mer än tre personer i arbetsför ålder för varje person i åldern 65 år eller äldre. Äldreförsörjningskvoten varierade mellan länderna i EU-27, från den lägsta nivån på 20,7 % i Luxemburg och 21,6 % i Irland (som alltså har nästan fem personer i arbetsför ålder för varje person som är 65 år eller äldre), till de högsta nivåerna i Italien (35,7 %), Finland (35,1 %) och Grekland (34,6 %). Dessa tre länder har alltså ungefär tre personer i arbetsför ålder för varje person som är 65 år eller äldre.

Tabell 2: Indikatorer för befolkningens åldersstruktur, 1 januari 2019
(%)
Källa: Eurostat (demo_pjanind)

Om vi slår samman yngre- och äldreförsörjningskvoterna får vi den totala försörjningskvoten (beräknat som kvoten av äldre och yngre personer som behöver försörjas jämfört med den andel av befolkningen som anses vara i arbetsför ålder, det vill säga 15–64 år). År 2019 var denna kvot 54,9 % i EU-27, vilket innebär att det fanns ungefär två personer i arbetsför ålder för varje yngre/äldre person. Den lägsta totala försörjningskvoten bland länderna i EU-27 år 2019 fanns i Luxemburg (43,8 %) och den högsta i Frankrike (61,5 %).

Generellt tenderar äldreförsörjningskvoten och den totala försörjningskvoten att öka i EU-27. Äldreförsörjningskvoten ökade med 5,4 procentenheter under de senaste tio åren (från 26,0 % 2009 till 31,4 % 2019), medan den sammanlagda försörjningskvoten ökade med 5,9 procentenheter under samma period (från 49,0 % 2009 till 54,9 % 2019).

Tidigare och framtida ålderstrender hos befolkningen i EU-27

Befolkningens åldrande är en långsiktig trend som inleddes för flera årtionden sedan i Europa. Den syns i förändringarna i befolkningens åldersstruktur och avspeglas i en växande andel äldre, samtidigt som andelen i arbetsför ålder minskar.

Befolkningspyramider (se diagrammen 3 och 4) visar befolkningens fördelning utifrån kön och femårsåldersgrupper. Varje stapel motsvarar andelen kvinnor respektive män och en viss åldersgrupp i den totala befolkningen (kvinnor och män sammantaget). EU-27:s befolkningspyramid den 1 januari 2019 är smal i botten och ser mer ut som en romb på grund av babyboom-kohorterna från de höga födelsetalen i flera europeiska länder efter andra världskriget (den så kallade babyboomen). De som föddes under babyboomen utökar nu befolkningsgruppen i pensionsålder, något som blir tydligt vid jämförelse med 2004 års befolkningspyramid. ”Bulan” från babyboomen rör sig uppåt i befolkningspyramiden, vilket gör att befolkningen i arbetsför ålder och basen blir mindre (se diagram 3).

Diagram 3: Befolkningspyramider, EU-27, 2004 och 2019
(% av den sammanlagda befolkningen)
Källa: Eurostat (demo_pjangroup)

Andelen av befolkningen i åldern 65 år eller äldre ökar i alla länder i EU-27 samt i Eftaländerna, kandidatländer och i Storbritannien. Under det senaste årtiondet varierar ökningen från 5,1 procentenheter i Finland, 4,7 procentenheter i Tjeckien och 4,5 i Malta, till 1,1 procentenheter i Tyskland och 0,4 procentenheter i Luxemburg. Under de senaste tio åren (2009–2019) skedde en ökning med 2,9 procentenheter för EU-27 som helhet (se diagram 1). Samtidigt minskade andelen av befolkningen i gruppen yngre än 15 år i EU-27 med 0,2 procentenheter (se tabell 1).

Ökningen i den relativa andelen äldre kan förklaras med att vi lever längre. Det mönstret har varit framträdande i flera årtionden i takt med att den förväntade livslängden har ökat (se statistik över dödstal och förväntad livslängd). Denna utveckling beskrivs ofta som ”åldrandet i toppen” av befolkningspyramiden.

Samtidigt har konsekvent låga fruktsamhetstal under många år bidragit till en åldrande befolkning. Färre födelser har lett till en minskad andel unga i förhållande till den sammanlagda befolkningen (se fruktsamhetsstatistik). Denna process kallas för ”åldrandet i botten” av befolkningspyramiden och syns i form av att basen för EU-27:s befolkningspyramider har blivit smalare under perioden 2004–2019.

I ett försök att analysera framtida trender i befolkningens åldrande gjordes Eurostats senaste prognoser över befolkningen för perioden 2019 till 2100. I EU-27 väntas befolkningen nå en topp på 449,3 miljoner kring 2026 och därefter gradvis minska till 416,1 miljoner fram till 2100.

En jämförelse mellan ålderspyramiderna för 2019 och 2100 (se diagram 4) visar att befolkningen i EU-27 väntas fortsätta att åldras. Under de kommande årtiondena kommer antalet äldre att öka kraftigt. År 2100 kommer pyramiden mer att se ut som ett block, med en betydligt smalare mittdel (runt åldern 45–54 år).

Diagram 4: Befolkningspyramider, EU-27, 2019 och 2100
(% av den sammanlagda befolkningen)
Källa: Eurostat (demo_pjangroup) och (proj_18np)

En annan aspekt av befolkningens åldrande är det gradvisa åldrandet i den äldre befolkningen i sig, eftersom den relativa andelen mycket gamla växer snabbare än alla andra ålderssegment i EU-27:s befolkning. Andelen i åldern 80 år eller äldre i EU-27:s befolkning väntas öka två och en halv gånger mellan 2019 och 2100, från 5,8 % till 14,6 % (se diagram 5).

Diagram 5: Befolkningsstruktur utifrån stora åldersgrupper, EU-27, 2019–2100
(% av den sammanlagda befolkningen)
Källa: Eurostat (demo_pjanind) och (proj_18ndbi)

Under perioden 2019–2100 väntas andelen invånare i arbetsför ålder minska, medan gruppen äldre sannolikt kommer att utgöra en allt större andel av den sammanlagda befolkningen. Personer i åldern 65 år eller äldre kommer att utgöra 31,3 % av befolkningen i EU-27 år 2100, jämfört med 20,2 % 2019. Som ett resultat av den demografiska förändringen mellan åldersgrupperna beräknas äldreförsörjningskvoten i EU-27 nästan fördubblas från 31,4 % 2019 till 57,1 % 2100. Den totala försörjningskvoten väntas öka från 54,9 % 2019 till 82,6 % 2100 (se diagram 6). Medianåldern väntas öka med 5,1 år, från 43,7 år 2019 till 48,8 år 2100.

Diagram 6: Förväntad äldreförsörjningskvot, EU-27, 2019–2100
(%)
Källa: Eurostat (demo_pjanind) och (proj_18ndbi)

Källuppgifter för tabeller och diagram

Population structure and ageing: tables and figures (Befolkningsstruktur och åldrande: tabeller och diagram) (på engelska)

Källuppgifter

Eurostat samlar in uppgifter från EU-länderna och andra länder som deltar i insamlingen av demografiska uppgifter om befolkningar den 1 januari varje år. Den rekommenderade definitionen är den ”stadigvarande befolkningen”, vilket motsvarar antalet invånare i ett visst område den 1 januari det berörda året (eller i vissa fall den 31 december det föregående året). I enlighet med FN:s internationella rekommendationer baseras definitionen av ”stadigvarande befolkning” på en referensperiod på tolv månader, det vill säga de som räknas in i befolkningen bör ha bott stadigvarande på platsen under en obruten period på minst tolv månader före referensdagen eller ha anlänt till den stadigvarande boendeorten under de tolv månaderna före referensdagen i avsikt att stanna där i minst ett år. Länderna får emellertid rapportera befolkningssiffror till Eurostat baserat på uppgifter från sin senaste folkräkning, justerade med de komponenter för befolkningsförändring som har tagits fram sedan den förra folkräkningen, eller rapportera befolkningssiffror som baseras på den registrerade/lagligt bosatta befolkningen.

En befolknings- och boendeundersökning genomfördes i alla EU-, Efta- och kandidatländer 2011. Länderna brukar revidera sina årliga befolkningsberäkningar när resultaten av befolknings- och boendeundersökningen har blivit tillgängliga. Befolkningsberäkningar som baseras på resultatet av folkräkningen kan leda till avbrott i serierna över befolkningarnas storlek och struktur.

Eurostat tillhandahåller information om en mängd demografiska uppgifter. Befolkningsuppgifterna kan delas upp utifrån flera olika egenskaper, till exempel ålder, kön, civilstånd och utbildningsnivå.

Eurostat tar fram befolkningsprognoser på nationell nivå vart tredje år. Prognoserna baseras på olika scenarier över befolkningens sannolika framtida storlek och struktur, utifrån antaganden om framtida trender gällande fruktsamhet, förväntad livslängd och migration.

Sammanhang

Eurostats befolkningsprognoser används av Europeiska kommissionen för att analysera den åldrande befolkningens förväntade inverkan på de offentliga utgifterna. Ökade sociala utgifter i samband med en åldrande befolkning, i form av pensioner, hälso- och sjukvård samt vård på institutioner eller privat vård kommer sannolikt att öka bördan för befolkningen i arbetsför ålder.

Flera viktiga politikområden, särskilt samhälleliga och ekonomiska, använder demografiska uppgifter för att planera åtgärder, övervaka och utvärdera program – till exempel befolkningens åldrande och dess sannolika effekter på hållbarheten i de offentliga finanserna och välfärdssystemen eller den demografiska förändringens ekonomiska och samhälleliga konsekvenser.