Archive:BNP på regional nivå

This Statistics Explained article is outdated and has been archived - for recent articles on regions and cities see here.

Data från mars 2016. Senaste uppgifter: Ytterligare information från Eurostat, Viktigaste tabellerna och Databasen. Planerad uppdatering av artikeln: november 2017.

Kartorna kan studeras interaktivt via Eurostat’s Statistical Atlas (se user manual (på engelska)).

Karta 1: Bruttonationalprodukten (BNP) per capita i köpkraftsstandard (PPS) i förhållande till genomsnittet i EU-28, per Nuts 2-region, 2014 (¹)
(% av genomsnittet i EU-28, EU-28 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10r_2gdp) och (nama_10_pc)

Diagram 1: Bruttonationalprodukten (BNP) per capita i köpkraftsstandard (PPS) i förhållande till genomsnittet i EU-28, per Nuts 2-region, 2014
(% av genomsnittet i EU-28, EU-28 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10r_2gdp) och (nama_10_pc)

Karta 2: Förändring av bruttonationalprodukten (BNP) per capita i köpkraftsstandard (PPS) i förhållande till genomsnittet i EU-28, per Nuts 2-region, 2008–2014 (¹)
(skillnad i procentenheter mellan 2008 och 2014)
Källa: Eurostat (nama_10r_2gdp) och (nama_10_pc)

Karta 3: Bruttoförädlingsvärde per anställd i förhållande till genomsnittet i EU-28, per Nuts 2-region, 2014 (¹)
(% av genomsnittet i EU-28, EU-28 = 100)
Källa: Eurostat (nama_10r_3gva), (nama_10r_3empers), (nama_10_a10) och (nama_10_a10_e)

Karta 4: Primära inkomster i privata hushåll i förhållande till befolkningens storlek, per Nuts 2-region, 2013
(köpkraftskonsumtionsstandard (PPCS) per invånare)
Källa: Eurostat (nama_10r_2hhinc)

Diagram 2: Disponibel inkomst för privata hushåll i förhållande till befolkningens storlek, per Nuts 2-region, 2013 (¹)
(köpkraftskonsumtionsstandard (PPCS) per invånare)
Källa: Eurostat (nama_10r_2hhinc)

Karta 5: Förändrad disponibel inkomst i privata hushåll i förhållande till befolkningens storlek, per Nuts 2-region, 2008–2013 (¹)
(övergripande skillnad i köpkraftskonsumtionsstandard (PPCS) per invånare mellan 2008 och 2013)
Källa: Eurostat (nama_10r_2hhinc)

Denna artikel ingår i en serie statistiska artiklar som baseras på Eurostat regional yearbook (Eurostats regionala årsbok). I den används en uppsättning regionala makroekonomiska konton för att analysera den ekonomiska utvecklingen inom Europeiska unionen (EU): Det första avsnittet är baserat på bruttonationalprodukten (BNP), det främsta aggregatet för att mäta ekonomisk utveckling/tillväxt. Det andra ger en kortfattad analys av arbetsproduktiviteten (definieras här som bruttoförädlingsvärde per anställd). Artikeln avslutas med en regional analys av privat hushållsinkomst och disponibel hushållsinkomst.

Regionala räkenskaper ligger till grund för fördelningen av utgifterna i EU:s sammanhållningspolitik. Varje region i EU omfattas, men de flesta strukturfonderna riktas mot de Nuts 2-regioner där BNP per capita är mindre än 75 % av genomsnittet för EU-28. Sammanhållningsfondens fördelning baseras för närvarande på ett beslut som avser genomsnittlig BNP per capita under treårsperioden 2007–2009. En halvtidsöversyn av sammanhållningspolitikens anslag sker under 2016 och kommer sannolikt att resultera i vissa ändringar i systemet – mer information ges i en artikel om regional politik och Europa år 2020.

Viktigaste statistiska resultaten

BNP till marknadspris i EU-28 värderades till 14,0 biljoner euro år 2014, vilket likställdes med en genomsnittlig nivå på cirka 27 500 köpkraftsstandarder (PPS) per capita.

Regional BNP per capita

Karta 1 visar BNP per capita år 2014 för Nuts 2-regioner, med värdet för varje region först beräknat i köpkraftsstandard (PPS) och sedan uttryckt i procent av genomsnittet för EU-28 (motsvarande 100 %). I kartan finns relativt ”rika” regioner (visas i blått) där BNP per capita låg över genomsnittet i EU-28, och relativt ”fattiga” regioner (visas i lila). Genom att utgå från köpkraftsstandarder kan man jämföra köpkraften mellan de regioner i EU-länderna som använder olika valutor och där prisnivåerna är olika. Kartan visar en tydlig uppdelning mellan öst och väst. Mönstret är dock inte lika tydligt som det var för drygt tio år sedan, när EU genom anslutningen av tio nya medlemsländer genomgick sin hittills största utvidgning. Detta har framför allt två orsaker:

En successiv ekonomisk konvergens till följd av relativt snabb tillväxt bland mindre utvecklade regioner.
Den finansiella och ekonomiska krisen, som hade en betydande inverkan på de ekonomiska resultaten i de flesta av EU:s medlemsstater.

I många regioner i de östra delarna av EU, särskilt huvudstadsregionerna, har också BNP per capita (justerat för prisnivåskillnader) ökat i absoluta tal och i förhållande till genomsnittet i EU-28. Däremot gjorde den finansiella och ekonomiska krisen att BNP per capita i flera Nuts 2-regioner år 2014 hamnade under genomsnittet i EU-28, där den tidigare (år 2008) legat ovanför. Detta var fallet i fyra brittiska regioner, tre nederländska regioner, två regioner i vardera Grekland, Italien och Finland, och en region i vardera Spanien, Cypern (som är en region på denna detaljnivå), Slovenien och Sverige. Tre regioner i Tyskland, en i Frankrike och en i Polen som alla låg under genomsnittet för EU-28 år 2008 hamnade dock över genomsnittet år 2014.

Ekonomisk verksamhet – vad är BNP?

Bruttonationalprodukten (BNP) utgör den centrala måttenheten för nationalräkenskaper, varigenom ett lands eller en regions ekonomiska ställning kan sammanfattas. BNP kan beräknas enligt olika metoder: utifrån produktion, utifrån utgifter, eller utifrån inkomster.

BNP används för att analysera ekonomiska resultat och cykler (såsom lågkonjunkturer, återhämtningar och högkonjunkturer). Data i olika valutor kan omvandlas till en gemensam valuta för att underlätta jämförelser – exempelvis till euro eller dollar. Växelkurser avspeglar dock inte alla prisnivåskillnader mellan länder eller regioner. För att kompensera för detta kan BNP räknas om med hjälp av omräkningsfaktorer som går under benämningen köpkraftspariteter (PPP). Genom att använda köpkraftspariteter (snarare än marknadens växelkurser) räknas dessa indikatorer om till en gemensam artificiell valuta som kallas för köpkraftsstandard (PPS). Med hjälp av en köpkraftsstandard kan man jämföra köpkraften inom samtliga regioner i EU:s medlemsländer, där olika valutor används och prisnivåerna skiljer sig åt.

Något förenklat kan man säga att användningen av köpkraftsstandardserier i stället för eurobaserade serier tenderar att ha en utjämnande effekt, eftersom de regioner som har en mycket hög BNP per capita i euro också tenderar att ha relativt höga prisnivåer (till exempel är levnadsomkostnaderna i allmänhet högre i centrala Paris eller London än i landsbygdsområden i Bulgarien eller Rumänien).

Högsta BNP per capita i EU redovisades i Inner London – West

I fem regioner var BNP per capita år 2014 mer än dubbelt så stor som genomsnittet i EU-28, nämligen Inner London – West, Luxemburg (en enda region på denna analysnivå), Région de Bruxelles-Capitale/Bryssel Hoofdstedelijk Gewest, Hamburg och Inner London – East. Alla dessa fem regioner med de högsta BNP-nivåerna per capita 2014 kännetecknades av stora pendlarinflöden. Många människor färdas till exempel stora avstånd in till centrala London varje dag för att arbeta. Région de Bruxelles-Capitale/Bryssel Hoofdstedelijk Gewest är relativt liten till ytan (drygt 160 km²), men drar också till sig ett stort antal pendlare från omgivande regioner. Medan de högsta absoluta talen i de flesta fall redovisades för inhemska pendlarflöden till regioner där några av Europas största städer ligger, är det också intressant att notera att det i vissa regioner fanns en relativt hög andel internationella pendlare. En stor andel av dem som arbetar i Luxemburg reser till exempel till jobbet från de angränsande länderna Belgien, Tyskland och Frankrike.

För mer information: se en artikel på om pendlingsmönster.

Ska man mäta förmögenhet och inkomst utifrån bostadsort eller utifrån var arbetsplatsen är belägen?

Genomsnittlig BNP per capita säger ingenting om hur förmögenheten fördelas mellan olika befolkningsgrupper inom samma region och utgör inte heller något mått på den inkomst som slutligen finns tillgänglig för de privata hushållen i en region, eftersom pendlarflöden kan leda till att anställda bidrar till en viss regions BNP (där de arbetar) och till hushållsinkomsterna i en annan region (där de bor).

Denna olägenhet är särskilt relevant när det finns omfattande nettopendlarflöden in i eller ut ur en region. Områden som kännetecknas av ett stort pendlarinflöde har ofta en extremt hög regional BNP per capita (jämfört med omkringliggande regioner). Detta mönster kan iakttas i många av EU:s storstadsområden, men framför allt i huvudstäderna. På grund av denna avvikelse innebär de höga BNP-nivåerna per capita som uppmäts för vissa regioner med nettoinflöde av pendlare inte nödvändigtvis höga inkomstnivåer för de personer som bor i dessa regioner.

År 2014 redovisade cirka 15 % av de 276 Nuts 2-regioner för vilka uppgifter finns tillgängliga (se karta 1 för täckningsområde) att deras BNP per capita var minst 25 % högre än genomsnittet i EU-28. De visas i den mörkaste blå nyansen. Många av dem var huvudstadsregioner eller regionkluster i närheten av huvudstadsregioner, medan övriga i de allra flesta fall var grupperade tillsammans i området mitt i kartan som täcker västra och södra Tyskland, västra Österrike och norra Italien, samt Schweiz. Övriga regioner var den finska öregionen Åland och två regioner som förknippas med produktion av olja och naturgas i Nordsjön, nämligen Groningen i Nederländerna och nordöstra Skottland i Storbritannien. Trots att Tyskland hade det största antalet regioner med en BNP per capita på minst 25 % av genomsnittet i EU-28, fanns den tyska huvudstadsregionen – Berlin – inte bland dem.

Nästan alla 21 regioner i EU där BNP per capita var mindre än hälften av genomsnittet i EU-28 var belägna i Östeuropa

De regioner som sammanhållningsfonden främst riktar sig mot har en BNP per capita som är mindre än 75 % av genomsnittet i EU-28. Dessa regioner visas i mörklila i karta 1. 78 Nuts 2-regioner föll inom denna kategori år 2014. Det bör noteras att grunden för finansiering för programperioden 2014–2020 har fastställts med avseende på genomsnittlig BNP per capita under treårsperioden 2007–2009.

Mer än en fjärdedel (21 regioner) av de 78 regioner som hade en relativt låg BNP per capita hade en ekonomisk produktionsnivå per capita som var mindre än hälften av genomsnittet i EU-28. Bland dessa 21 regioner var 19 belägna i Östeuropa och fördelade över fyra av EU:s medlemsstater, med fem regioner i vardera Bulgarien, Polen och Rumänien, och fyra regioner i Ungern. De två återstående regionerna var den franska utomeuropeiska regionen Mayotte och den grekiska regionen Anatoliki Makedonia, Thraki. De två bulgariska regionerna Severozapaden och Yuzhen tsentralen och den franska öregionen Mayotte rapporterade de lägsta nivåerna av genomsnittlig BNP per capita i EU. Dessa regioner hade alla en produktionsnivå per capita som var mindre än en tredjedel av genomsnittet i EU-28.

I Inner London – West var BNP per capita 18 gånger högre än i Severozapaden

År 2014 var BNP per capita i Inner London – West (539 % av genomsnittet i EU-28), med hänsyn tagen till prisnivåskillnader, i genomsnitt 18 gånger högre än i Severozapaden (Bulgarien), där den lägsta genomsnittliga BNP per capita registrerades (30 % av genomsnittet i EU-28).

BNP per capita var högre än genomsnittet i EU-28 i samtliga regioner i Norge

I samtliga EU-medlemsstater med flera regioner fanns minst en Nuts 2-region med en genomsnittlig BNP per capita som var lägre än genomsnittet för EU-28 år 2014. Detta var dock inte fallet för nivå 2-regionerna i Norge, som alla sju hade värden som låg över genomsnittet för EU-28. Av de EU-länder som är en enda region på denna analysnivå låg BNP per capita över genomsnittet i EU-28 i enbart ett, nämligen Luxemburg. Detta var också fallet i Island och Schweiz (för vilka endast nationella uppgifter finns tillgängliga).

I Tjeckien, Irland, Ungern, Polen, Portugal, Rumänien och Slovakien låg BNP per capita över genomsnittet för EU-28 enbart i huvudstadsregionerna. Bulgarien, Grekland, Kroatien och Slovenien var de enda EU-länder med flera regioner där samtliga Nuts 2-regioner hade en genomsnittlig BNP per capita som låg under genomsnittet för EU-28. BNP per capita låg även under genomsnittet för EU-28 i de fem andra EU-länder som är en enda region på denna analysnivå: de baltiska medlemsstaterna, Cypern och Malta. Detta var också fallet i den f.d. jugoslaviska republiken Makedonien samt i Albanien och Serbien (endast nationella uppgifter finns tillgängliga för dessa båda länder).

Huvudstadsregionerna hade i allmänhet högst genomsnittlig BNP per capita i de flesta medlemsstater

I diagram 1 ges en alternativ analys av den regionala fördelningen av BNP per capita år 2014. Diagrammet visar att i en majoritet av EU-länderna med flera regioner hade huvudstadsregionerna i allmänhet högst genomsnittlig BNP per capita. De enda undantagen var Tyskland, Italien och Nederländerna. I Tyskland redovisades högst genomsnittlig BNP per capita i Hamburg, medan Berlin var den enda huvudstadsregion som redovisade en BNP per capita som låg under det nationella genomsnittet. Den italienska huvudstadsregionen Lazio hade sjätte högsta BNP per capita av de italienska regionerna. Höga nivåer redovisades även i de flesta nordligare regionerna, och var som högst i Provincia Autonoma di Bolzano/Bozen. I Nederländerna var Groningen den enda region som redovisade en genomsnittlig BNP per capita som var högre än i huvudstadsregionen i Noord-Holland.

Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Irland, Frankrike, Kroatien, Portugal, Slovenien, Slovakien och Sverige var de enda EU-länder där enbart huvudstadsregionerna hade en BNP per capita som var högre än det nationella genomsnittet år 2014.

En analys av de EU-länder som har fler än två regioner visar att de största skillnaderna i välstånd mellan regioner i samma land redovisades i Storbritannien, där BNP per capita i Inner London – West var nästan åtta gånger så hög som i West Wales och the Valleys. Skillnaderna mellan regionerna i BNP per capita var stora även i Frankrike, Rumänien och Slovakien. Däremot var skapandet av välstånd relativt jämnt fördelat i Kroatien, Slovenien, de nordiska medlemsstaterna, Portugal, Irland, Nederländerna, Österrike, Spanien och Grekland. I alla dessa EU-medlemsstater var genomsnittet för BNP per capita i regionen med det högsta värdet aldrig mer än dubbelt så stort som i regionen med det lägsta värdet. Detta var också fallet i Norge.

Analys av den regionala ekonomiska utvecklingen över tid

Under den finansiella och ekonomiska krisen var BNP per capita i EU-28 som högst år 2008, nämligen 26 000 köpkraftsstandarder. Utvecklingen avmattades snabbt under 2009, och inte förrän år 2011 översteg den genomsnittliga nivån för BNP per capita i viss mån toppnoteringen före krisen. Ökningstakten för BNP per capita minskade under 2012 och denna trend fortsatte år 2013, då BNP per capita i genomsnitt var 26 700 köpkraftsstandarder. Den ökade sedan år 2014 på nytt till 27 500 köpkraftsstandarder per invånare.

BNP per capita ökade i snabb takt i flera polska, tyska och österrikiska regioner, liksom i Litauen och Luxemburg

Karta 2 visar effekterna av den finansiella och ekonomiska krisen och beskriver den regionala utvecklingen i Nuts- 2-regioner mellan 2008 och 2014. De regioner som expanderade i snabb takt – vilket framgår av den mörkaste blå nyansen – låg huvudsakligen i Polen (sju av 16 regioner), Österrike (tre av nio regioner), Tyskland (12 av 38 regioner), Litauen och Luxemburg (som båda omfattar en enda region på denna detaljnivå), medan BNP per capita, uttryckt i procent av genomsnittet för EU-28, ökade med mer än 10,0 procentenheter i Nyugat-Dunántúl (Ungern), Sud-Est (Rumänien), Bratislavský kraj (Slovakien), och Inner London – East.

REGIONER I FOKUS

Mazowieckie, Polen

Den snabbast växande regionen, mätt som förändringen i BNP per capita under perioden 2008–2014, var Mazowieckie (den polska huvudstadsregionen). Där registrerades också den största ökningen bland Nuts 2-regioner i disponibel inkomst per capita mellan 2008 och 2013.

©: skitterphoto.com

Den snabbaste ekonomiska tillväxten i förhållande till genomsnittet för EU-28 under perioden 2008–2014 i Nuts 2-regioner i EU redovisades i den polska regionen Mazowieckie, där huvudstaden Warszawa ligger. BNP per capita i Mazowieckie låg 17,1 % under genomsnittet i EU-28 år 2008, men steg till 8,4 % över genomsnittet i EU-28 år 2014.

I andra änden av intervallet upplevde sammanlagt 38 regioner en nedgång på minst 10,0 procentenheter i BNP per capita mellan 2008 och 2014 i förhållande till genomsnittet i EU-28 (vilket framgår av den mörkaste nyansen av lila i karta 2). Den finansiella och ekonomiska krisen hade stor inverkan på de grekiska och spanska ekonomierna: 12 av dessa regioner var grekiska och 14 spanska. Cypern (som är en enda region på denna analysnivå) fanns också i denna grupp av regioner, liksom sju i huvudsak norditalienska regioner, två nederländska regioner och en region i vardera Finland (huvudstadsregionen) och Storbritannien (Bedfordshire and Hertfordshire). Den snabbaste ekonomiska nedgången i Nuts 2-regionerna i EU i förhållande till genomsnittet i EU-28 under perioden 2008–2014 redovisades i tre grekiska regioner (Attiki, Notio Aigaio och Ionia Nisia), där BNP per capita sjönk med mer än 26,0 procentenheter i förhållande till genomsnittet i EU-28. I huvudstadsregionen Attiki föll den till exempel från 25,4 % över genomsnittet för EU-28 till 1,2 % under genomsnittet.

Det nationalekonomiska välståndet verkar spela en viktig roll för det regionala ekonomiska resultatet, med omfattande tillväxt i flera östeuropeiska medlemsstater

Det kan noteras att trots att regionerna i vissa medlemsstater uppvisade stora skillnader i genomsnittlig BNP per capita, fanns ett relativt enhetligt mönster avseende förändringarna i ekonomisk verksamhet under perioden 2008–2014. Bland EU-länderna med flera regioner växte BNP per capita snabbare än genomsnittet i EU-28 i samtliga regioner i Bulgarien, Ungern, Polen, Rumänien och Slovakien, liksom i alla regioner utom huvudstadsregionen i Belgien, Tjeckien och Österrike, och i alla regioner utom en (som inte var huvudstadsregionen) i Danmark och Tyskland. I samtliga regioner i Grekland, Spanien, Kroatien, Italien, Nederländerna, Slovenien, Finland (utom Åland) och Sverige växte däremot genomsnittet för BNP per capita långsammare än genomsnittet för EU-28 (vanligtvis till följd av långsam tillväxt och inte på grund av en absolut nedgång i BNP per capita). I Irland växte en region snabbare och en långsammare än genomsnittet för EU-28, medan situationen var mer varierad enbart i Frankrike, Portugal och Storbritannien, där en majoritet av regionerna växte långsammare än genomsnittet för EU-28.

Arbetsproduktivitet

Inom regionala räkenskaper definieras arbetskraftsproduktivitet som bruttoförädlingsvärde i euro vid baspriser per anställd person. I karta 3 redovisas denna indikator för Nuts 2-regionerna under 2014. Resultaten visas i förhållande till genomsnittet för EU-28. Mått på regional arbetsproduktivitet skulle i idealfallet ta hänsyn till det sammanlagda antalet arbetade timmar (snarare än till en enkel summering av antalet anställda). Detta mått är dock ofullständigt för ett antal EU-länder.

REGIONER I FOKUS

Luxemburg, Luxemburg

År 2014 hade Luxemburg det högsta bruttoförädlingsvärdet per anställd bland Nuts 2-regionerna i EU; arbetsproduktivitet var där dubbelt så hög som genomsnittet i EU-28. I Luxemburg redovisades också de näst högsta BNP-nivåerna per capita (efter Inner London – West). Observera att BNP per capita inte utgör ett tydligt mått på den inkomst som slutligen finns tillgänglig för de privata hushållen, eftersom pendlarflöden kan leda till att anställda bidrar till en viss regions BNP (där de arbetar) och till hushållsinkomsterna i en annan region (där de bor).

©: nicrob 77

Om det förekommer omfattande pendlarflöden mellan regioner är det sannolikt att de regioner som kännetecknas av ett högt nettoinflöde av pendlare kommer att uppvisa lägre bruttoförädlingsvärden per anställd än sina motsvarande värden för BNP per capita, om anställningsuppgifterna avser den region där personen är anställd och inte den region där personen är bosatt. Med andra ord kan klyftan mellan olika regioner minska vid analys av arbetsproduktivitet jämfört med analys av BNP per capita. De högsta bruttoförädlingsvärdena per anställd under 2014 redovisades i Luxemburg, som hade en av de högsta nivåerna av BNP per capita. Observera att uppgifter för London inte är tillgängliga.

Relativt hög arbetsproduktivitet kan bero på effektiv arbetskraftsanvändning (utan ökade insatser) eller vara ett resultat av en verksamhetsblandning hos en specifik ekonomi (eftersom vissa verksamheter har högre produktivitet än andra). Till exempel spelar finanstjänstesektorn en särskilt viktig roll i Luxemburgs ekonomi, och denna verksamhet kännetecknas av synnerligen hög produktivitet. Southern and Eastern Ireland (där Dublin ingår) – som likaså är specialiserat på finansiella tjänster – tillhörde också de tre regioner där arbetsproduktiviteten var som högst. Resten av de tio regionerna utgjordes av tre belgiska regioner (huvudstadsregionen och dess angränsande regioner), de danska, franska och svenska huvudstadsregionerna, samt två regioner som kopplas till Nordsjöproduktion av olja och naturgas (vilka redan uppmärksammats för deras höga BNP per capita), närmare bestämt Groningen och North Eastern Scotland.

Lägre arbetsproduktivitet i de länder som anslöt sig till EU år 2004 eller senare

Inte en enda region i de länder som anslöt sig till EU år 2004 eller senare hade ett bruttoförädlingsvärde per anställd som översteg genomsnittet för EU-28. Den slovakiska huvudstadsregionen Bratislavský kraj redovisade det högsta bruttoförädlingsvärdet per anställd bland Nuts 2-regionerna i dessa 13 medlemsländer (som det fanns uppgifter för), med lite drygt 80 % av genomsnittet i EU-28 år 2014.

I 64 Nuts 2-regioner var bruttoförädlingsvärdet per anställd mindre än tre fjärdedelar av genomsnittet i EU-28 år 2014 (den mörkaste nyansen av lila i karta 3). Bland dessa fanns 46 regioner där detta förhållande var mindre än hälften av genomsnittet i EU-28: de var spridda över två av de baltiska medlemsstaterna (Lettland och Litauen, som var och en utgör en region på denna detaljnivå) och de östra regionerna i EU, med låga arbetsproduktivitetsförhållanden i samtliga regioner i Bulgarien, Kroatien och Ungern, i alla utom två av regionerna i Tjeckien och Polen, i alla utom en av regionerna i Rumänien, och i en region i Slovakien. Den enda sydliga regionen med en arbetsproduktivitet under hälften av genomsnittet i EU-28 år 2014 var Norte i Portugal.

Primär hushållsinkomst

Under senare år har livskvaliteten i Europa diskuterats allt flitigare. Många människor upplever att deras levnadsstandard generellt har försämrats sedan början av den finansiella och ekonomiska krisen, bland annat till följd av fallande reallöner, ökad arbetslöshet, tyngre bördor i form av skatter och sociala avgifter, lägre ersättningsnivåer eller stigande priser.

Karta 4 ger en översikt över primära inkomster per invånare i Nuts 2-regioner för 26 av EU:s medlemsstater. Inga uppgifter finns tillgängliga för Luxemburg och Malta. Uppgifterna presenteras som köpkraftskonsumtionsstandarder (PPCS), som justerar prisskillnaderna mellan regionerna. År 2013 varierade den primära inkomsten mellan 51 200 PPCS per invånare i Inner London – West och 4 800 i Severozapaden, vilket motsvarar en faktor 10.6 till 1. De högsta och lägsta värdena redovisades alltså i samma regioner som rapporterade de högsta och lägsta BNP-nivåerna per capita.

De primära inkomsterna var höga i många tyska regioner och mer allmänt i och kring huvudstäder

I 52 regioner redovisades primära inkomster per invånare på minst 22 500 PPCS år 2013. Majoriteten (27) av dessa regioner låg i Tyskland, där de näst, tredje och fjärde högsta siffrorna noterades i Oberbayern, Stuttgart och Hamburg. Utöver Inner London – West var sju andra brittiska regioner representerade, de flesta i sydöstra England och en region i Skottland (North Eastern Scotland). Andra EU-länder med flera regioner i denna grupp var Österrike (fem regioner) Belgien (fyra regioner som låg i närheten av men inte inbegrep huvudstadsregionen), Italien, Nederländerna och Finland (två regioner vardera), och en vardera i Frankrike och Sverige. Precis som när det gäller BNP per capita, är ett av de mest utmärkande dragen i karta 4 den relativt höga nivån primära inkomster per invånare som redovisas i regionerna i eller kring huvudstäder.

I andra änden av intervallet fanns 36 Nuts 2-regioner som redovisade primära inkomster per invånare som var lägre än 10 000 PPCS. Dessa områden låg huvudsakligen i Lettland (som är en region på denna detaljnivå), Grekland och EU:s östliga medlemsstater, särskilt Bulgarien (alla sex regionerna), Kroatien (båda regionerna), Ungern (sex av sju regioner), Rumänien (sex av åtta regioner), Polen (åtta av 16 regioner) och Slovakien (en av fyra regioner). En fransk region fanns också representerad.

Disponibel inkomst

I diagram 2 och karta 5 visas information om disponibla inkomster för privata hushåll, alltså den inkomst som personer kan spendera eller spara (när skatter och sociala avgifter är betalda och de kunnat utnyttja sina sociala förmåner). Den högsta disponibla inkomsten per invånare år 2013 redovisades i Inner London – West, där den var 37 900 PPCS. Observera att inga uppgifter finns tillgängliga för Luxemburg och Malta. Övriga nio regioner i topp 10 låg alla i Tyskland. Den högsta nivån av disponibel inkomst redovisades i den bayerska regionen Oberbayern (där München ligger).

Den högsta nivån av disponibel inkomst per invånare i Inner London – West var 7,7 gånger så hög som i den franska utomeuropeiska regionen Mayotte (4 900 PPCS). Jämfört med förhållandet för primära inkomster (10,6 till 1) minskade spannet mellan de högsta och lägsta regionerna betydligt. Den disponibla inkomsten per invånare är i de flesta regioner i allmänhet lägre än motsvarande siffra för primära inkomster per invånare på grund av statliga ingripanden (omfördelning). Detta gäller särskilt i regioner som kännetecknas av sina höga medelinkomster (ofta huvudstadsregioner), eftersom skatt och sociala avgifter ofta ökar som en funktion av inkomsten.

Diagram 2 visar att huvudstadsregionerna ofta stod för de högsta nivåerna av disponibel inkomst, även om detta mönster var mindre uppenbart i några av de EU-länder som hade de högsta nivåerna av disponibel inkomst: i Belgien, Tyskland och Österrike låg den disponibla inkomsten per invånare för huvudstadsregionen under det nationella genomsnittet. Huvudstadsregionerna i Spanien, Italien, Ungern och Finland redovisade en disponibel inkomst per invånare som låg över det nationella genomsnittet, även om det i alla dessa medlemsstater fanns åtminstone en annan region där en högre disponibel inkomst per invånare redovisades.

Utöver huvudstadsregionerna var fördelningen av de disponibla inkomsterna i regionerna relativt jämn i de flesta medlemsstater

Utöver huvudstadsregionerna var den disponibla inkomsten per invånare ofta fördelad inom ett relativt smalt intervall i resterande regioner i de flesta EU-länderna. Detta gällde i synnerhet för Danmark, Sverige och Österrike, där fördelningen var ganska jämn. Det kan jämföras med de största variationerna i disponibel inkomst per invånare i icke-huvudstadsregioner inom samma medlemsstat, som redovisades i Italien, Frankrike och Spanien. I Frankrike berodde detta till stor del på förhållandevis låga värden i några av landets utomeuropeiska regioner, medan skillnaderna i Italien och Spanien återspeglade uppdelningen mellan nord och syd (med högre disponibel inkomst i de nordliga regionerna).

Även om de flesta Nuts 2-regioner redovisade att den disponibla inkomsten per invånare var lägre än den primära inkomsten per invånare, fanns det 46 regioner som dragit nytta av sociala förmåner och andra transfereringar i så stor utsträckning att deras disponibla inkomster per invånare var högre än deras primära inkomster. En sådan situation uppstod i 10 av de 13 grekiska regionerna, alla sex bulgariska regioner, fem av de åtta rumänska regionerna, fem av de sju portugisiska regionerna, fyra av de sju ungerska regionerna, tre regioner vardera i Spanien, Italien och Storbritannien, två regioner i Polen och en region vardera i Tyskland, Frankrike, Kroatien och Slovakien, liksom i Cypern (som är en region på denna detaljnivå).

De största ökningarna i disponibel inkomst redovisades i många regioner i Tyskland, Polen och Rumänien

Karta 5 visar förändringen i disponibel inkomst per invånare i Nuts- 2-regioner mellan 2008 och 2013. Observera att uppgifterna för Spanien avser förändringen mellan 2010 och 2013 och att ingen information finns tillgänglig för Kroatien, Luxemburg och Malta. Det tydligaste mönstret i kartan är de relativt höga ökningarna i disponibel inkomst i Tyskland, Polen och Rumänien under den berörda perioden. De största ökningarna i disponibel inkomst i alla de Nuts 2-regioner för vilka uppgifter finns tillgängliga redovisades för den polska huvudstadsregionen Mazowieckie och den rumänska regionen Vest. De polska och rumänska regionerna utgjorde, tillsammans med den slovakiska huvudstadsregionen, denna topp 10-lista.

De disponibla inkomsterna minskade med mer än 1 000 PPCS i alla grekiska regioner

De största minskningarna i disponibel inkomst upplevdes i några av de EU-länder som påverkades mest av den finansiella och ekonomiska krisen. I 38 regioner i EU-28 föll den disponibla inkomsten per invånare med mer än 1 000 PPCS mellan 2008 och 2013 (vilket framgår av den mörkaste nyansen av lila i karta 5). Alla de 13 grekiska regionerna fanns med i denna grupp, och de nio regioner som hade de största nedgångarna i hela EU-28 var alla grekiska. Den allra största minskningen redovisades i den grekiska huvudstadsregionen (Attiki). I övrigt bestod denna grupp om 38 regioner av 11 regioner från Italien, tio från Storbritannien och de båda irländska regionerna, samt en av de två slovenska regionerna och Cypern (som är en region på denna detaljnivå).

Uppgifternas tillgänglighet och källor

ENS 2010

I det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ENS) fastställs metoden för nationalräkenskaperna i EU. Den nuvarande versionen, ENS 2010, antogs i maj 2013 och har tillämpats sedan september 2014.

ENS 2010 tillhandahåller en harmoniserad metod som ska användas för utarbetandet av national- och regionalräkenskaper i EU. Det säkerställer att ekonomisk statistik om ekonomierna i EU:s medlemsstater sammanställs på ett konsekvent, jämförbart, tillförlitligt och aktuellt sätt. Den rättsliga grunden för denna statistik är Europaparlamentets och rådets förordning om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet inom Europeiska unionen (nr 549/2013).

Ytterligare information om övergången från ENS 95 till ENS 2010 finns på Eurostats webbplats.

Nuts

Uppgifterna i denna artikel baseras uteslutande på 2013 års version av Nuts.

Täckning

Statistik från regionalräkenskaperna avser normalt Nuts 2-regioner. Uppgifter för Schweiz, Albanien och Serbien är endast tillgängliga på nationell nivå. Den senaste statistiken för norska regioner avser 2013, även om nationella uppgifter finns tillgängliga för 2014.

Observera att en fullständig tidsserie inte finns tillgänglig för alla regioner. Kartor som visar utvecklingen över tid bör därför analyseras med särskild försiktighet. I fotnoterna anges eventuella avvikelser från standardtäckningen.

Indikatorer

Bruttonationalprodukt (BNP) är ett grundläggande mått på det allmänna ekonomiska tillståndet i ett land. BNP är ett aggregerat mått på produktionen som motsvarar summan av bruttoförädlingsvärdena för alla inhemska institutionella produktionsenheter, plus produktskatter och minus produktsubventioner som inte ingår i produktionsvärdet. Bruttoförädlingsvärdet är skillnaden mellan produktion och insatsförbrukning.

BNP per anställd ska ge en allmän uppfattning om konkurrenskraften och produktiviteten hos en nationell/regional ekonomi. Den beror i viss mån på den totala sysselsättningens struktur och kan exempelvis minska genom en övergång från heltids- till deltidsarbete.

Bruttoförädlingsvärde till baspris är en saldopost i nationalräkenskapernas produktionskonto och definieras som produktion till baspris minus insatsförbrukning till mottagarpris. Baspriset är det belopp som producenten får från köparen för en producerad enhet, minus alla produktskatter och plus alla produktsubventioner. Bruttoförädlingsvärdet kan analyseras utifrån verksamhet: summan av bruttoförädlingsvärdet till baspris för alla verksamheter plus produktskatter och minus produktsubventioner är lika med BNP.

De primära inkomsterna i privata hushåll är de inkomster som genereras direkt från marknadstransaktioner. Detta innefattar i allmänhet inkomster från lönearbete och egenföretagande, samt inkomster i form av räntor, utdelningar och hyror. Räntor och hyror som ska betalas redovisas som negativa poster.

Disponibel inkomst är det som återstår av den primära inkomsten när alla sociala förmåner och monetära överföringar (från statlig omfördelning) lagts till och skatter på inkomst och förmögenhet samt sociala avgifter och liknande överföringar dragits av. Det är med andra ord den inkomst man har kvar att röra sig med.

Sammanhang

Att mäta ekonomisk utveckling

Ekonomisk utveckling uttrycks i normala fall i BNP, som i ett regionalt sammanhang kan användas för att mäta makroekonomisk verksamhet och tillväxt samt för att tillhandahålla ett underlag för jämförelser mellan regioner. BNP är även en viktig indikator ur ett politiskt perspektiv, eftersom BNP är avgörande för att fastställa i vilken utsträckning varje EU-land ska bidra till EU:s budget, och treårsgenomsnittet avseende BNP används för att avgöra vilka regioner som ska vara berättigade till stöd från EU:s strukturfonder.

BNP per invånare betraktas ofta som en ställföreträdande indikator för den allmänna levnadsstandarden. Emellertid bör man inte förlita sig på BNP som enda informationskälla för att underbygga politiska debatter, eftersom BNP inte tar hänsyn till externa effekter såsom miljömässig hållbarhet eller social inkludering, vilket i allt högre utsträckning kommit att betraktas som viktiga drivkrafter för livskvalitet.

En rad internationella initiativ har varit inriktade på denna fråga, och i augusti 2009 antog kommissionen ett meddelande med titeln Bortom BNP: att mäta framsteg i en föränderlig värld (KOM(2009) 433 slutlig), i vilken ett antal åtgärder för att förbättra och komplettera BNP som mått togs upp. Kommissionen kom fram till att det finns all anledning att komplettera BNP med statistik som täcker andra ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorer som har ett avgörande inflytande på människors välbefinnande. Den senaste tidens utveckling avseende dessa kompletterande indikatorer anges närmare i ett arbetsdokument med titeln Progress on ‘GDP and beyond’ actions (SWD(2013) 303 final), i vilket man bekräftar allmänintresset av en breddning av BNP-måttet, också på regional och lokal nivå.

Ekonomisk politik

Regionala ojämlikheter kan förklaras av många faktorer, såsom geografisk isolering eller låg befolkningstäthet, social och ekonomisk förändring eller arvet från tidigare ekonomiska system. Dessa ojämlikheter kan bland annat komma till uttryck i form av social eftersatthet, låg kvalitet på boende, hälso- och sjukvård och utbildning, högre arbetslöshet och otillräcklig infrastruktur.

EU:s regionalpolitik syftar till att stödja den bredare Europa 2020-agendan. Den ska främja solidaritet och sammanhållning, så att alla regioner kan förverkliga sin fulla potential, vilket ökar konkurrenskraften och sysselsättningen och gör att levnadsstandarden i ”fattigare” regioner så snabbt som möjligt når EU-genomsnittet.

Sammanhållningspolitik

Mer än en tredjedel av EU:s budget avsätts för sammanhållningspolitiken, som syftar till att undanröja ekonomiska, sociala och territoriella olikheter inom hela EU, exempelvis genom att bidra till omstruktureringen av industriområden med negativ utveckling och till diversifieringen av landsbygdsområden. På så sätt verkar EU:s regionalpolitik för att göra regionerna mer konkurrenskraftiga, genom att främja ekonomisk tillväxt och skapa nya arbetstillfällen. EU:s regionalpolitik är en investeringspolitik till stöd för nya arbetstillfällen, konkurrenskraft, ekonomisk tillväxt, förbättrad livskvalitet och hållbar utveckling.

För perioden 2014–2020 har EU:s sammanhållningspolitik fått en ny inriktning i syfte att få så stor inverkan som möjligt på tillväxt och arbetstillfällen. Under denna period kommer EU att investera sammanlagt 351 miljarder euro i EU:s regioner. Investeringarna kommer att fortsätta inom samtliga regioner, men politiska reformer har antagits som förändrat stödnivåerna i enlighet med följande klassificering:

Mindre utvecklade regioner (BNP < 75 % av genomsnittet i EU-27).
Övergångsregioner (BNP 75 % – 90 % av genomsnittet i EU-27).
Mer utvecklade regioner (BNP > 90 % av genomsnittet i EU-27).

Syftet med EU:s regionalpolitik är att varje region ska uppnå sin fulla potential genom att konkurrenskraften förbättras och levnadsstandarden höjs för de fattigaste regionerna i riktning mot EU:s genomsnitt (konvergens). Syftet med den regionala ekonomiska politiken är att stimulera investeringar i regionerna genom att förbättra tillgängligheten, tillhandahålla högkvalitativa tjänster och skydda miljön, så att innovation och entreprenörskap samt skapandet av nya arbetstillfällen uppmuntras, samtidigt som man övervinner ojämlikheter som kan yttra sig i form av social eftersatthet, dåliga bostäder, dålig utbildning och dålig hälso- och sjukvård, högre arbetslöshet och otillräcklig infrastruktur.

Öka sysselsättningen, tillväxten och investeringarna

År 2014 fastställde Europeiska kommissionen som sin huvudprioritering att öka sysselsättningen, tillväxten och investeringarna. Detta är ett viktigt nytt initiativ vars syfte är att locka offentliga och privata investeringar genom utbyggnad av infrastruktur, exempelvis bredband, energinät och transportinfrastruktur. I sitt meddelande med titeln En investeringsplan för Europa (COM(2014) 903 final) betonade kommissionen vikten av att EU:s medlemsstater och regionala myndigheter drar största möjliga nytta av strukturfonderna genom att utnyttja olika finansieringsinstrument i form av lån, kapitaltillskott och garantier. I januari 2015 antog Europeiska kommissionen ett meddelande om att på bästa sätt utnyttja flexibiliteten inom de befintliga reglerna för stabilitets- och tillväxtpakten (COM(2015) 12 final). Detta meddelande syftar till att stärka sambandet mellan investeringar, strukturreformer och finanspolitiskt ansvarstagande.

Se även

Economy and finance statistics introduced (på engelska)
European sector accounts - background (bakgrundsartikel) (på engelska)
European system of national and regional accounts - ESA 2010 (bakgrundsartikel) (på engelska)
GDP per capita, consumption per capita and price level indices (på engelska)
Nationalräkenskaper och BNP

Ytterligare information från Eurostat

Regional economic accounts — ESA2010 (t_nama_reg)

Databasen

Regional statistics by NUTS classification (reg) (på engelska), se:

Regional economic accounts – ESA2010 (reg_eco10)

Särskild avdelning

National accounts (på engelska)
Regions (på engelska)

Metodik/Metadata

Gross domestic product (GDP) at current market prices by NUTS 2 regions (på engelska) (ESMS metadata file – nama_r_e2gdp_esms)
Household accounts - ESA95 (på engelska) (ESMS metadata file — reg_ecohh_esms)

Källuppgifter för diagram och kartor (MS Excel)

Economy at regional level (på engelska)

Externa länkar

European Commission — Regional and Urban Policy — Cohesion policy data (på engelska)