Statistics Explained

Archive:Statistik om migration och migranter


Uppgifter från maj 2020.

Planerad uppdatering av artikeln: juli 2021.


This Statistics Explained article has been archived on 2 April 2021.


Highlights

Sammanlagt 2,4 miljoner människor med medborgarskap i länder utanför EU-27 invandrade till EU-27 under 2018.

Den 1 januari 2019 var 21,8 miljoner människor (4,9 %) av de 446,8 miljoner människor som bor i EU-27 medborgare i länder utanför EU-27.

Medlemsländerna i EU-27 beviljade 672 000 personer medborgarskap under 2018.

[[File:Migration_and_migrant_population_statistics-interactive_FP2020-SV.XLSX]]

Invandrare, 2018

  • EU=EU-27
  • Tyskland, Rumänien och Polen: uppskattning; Polen, Bulgarien, Slovakien och Storbritannien: provisoriska uppgifter.
  • Källa: Eurostat (nätdatakoder: migr_imm1ctz och migr_pop1ctz)

I denna artikel presenteras Europeiska unionens (EU:s) statistik över internationell migration, andelen inhemska och utländska medborgare i befolkningen samt uppgifter om förvärv av medborgarskap. Migration påverkas av en kombination av politiska, ekonomiska, miljömässiga och sociala faktorer: antingen i migrantens ursprungsland (pushfaktorer) eller i destinationslandet (pullfaktorer). Historiskt sett anses EU:s relativa ekonomiska välstånd och politiska stabilitet ha utgjort avsevärda pullfaktorer för invandrare.

I destinationsländerna kan internationell migration användas för att åtgärda vissa brister på arbetsmarknaden. Men det krävs mer än migration för att vända den trend med en åldrande befolkning som råder i många delar av EU.

Full article

Migrationsströmmar: år 2018 invandrade 2,4 miljoner människor till EU-27 från länder utanför EU

Sammanlagt 3,9 miljoner människor invandrade till något av medlemsländerna i EU-27 under 2018, medan 2,6 miljoner människor uppges hautvandrat från något av medlemsländerna i EU-27. Dessa totala siffror representerar dock inte migrationsströmmarna till/från EU-27 som helhet, eftersom de även inbegriper flöden mellan olika länder inom EU-27. Under 2018 invandrade uppskattningsvis 2,4 miljoner människor till EU-27 från länder utanför EU-27, och cirka 1,1 miljoner människor utvandrade från EU-27 till ett land utanför EU-27 (se diagram 1). Dessutom flyttade 1,4 miljoner människor från ett land i EU-27 till ett annat land inom EU-27.

Diagram 1: Invandrare från länder utanför EU-27 och utvandrare till länder utanför EU-27, EU-27, 2013–2018
(miljoner)
Källa: Eurostat (migr_imm12prv) och (migr_emi5nxt)

Tyskland: det största antalet invandrare och utvandrare

Tyskland rapporterade det högsta antalet invandrare (893 900) under 2018, följt av Spanien (643 700), Frankrike (386 900) och Italien (332 300). Tyskland hade också det högsta antalet utvandrare under 2018 (540 400), följt av Spanien (309 500), Frankrike (341 400), Rumänien (231 700) och Polen (189 800). I 22 av länderna i EU-27 var invandringen större än utvandringen under 2018, men i Bulgarien, Kroatien, Lettland, Litauen och Rumänien var invandringen lägre än utvandraringen.

Tabell 1: Invandring efter medborgarskap, 2018
Källa: Eurostat (migr_imm1ctz)

Den största invandringen i förhållande till den inhemska befolkningen under 2018 rapporterades från Malta (55 invandrare per 1 000 personer), följt av Luxemburg (41 invandrare per 1 000 personer) (se diagram 2). Den största utvandringen i förhållande till befolkningen under 2018 rapporterades från Luxemburg (23 utvandrare per 1 000 personer), Malta (19 utvandrare per 1 000 personer), Cypern (18 utvandrare per 1 000 personer) och Rumänien (12 utvandrare per 1 000 personer).

Diagram 2: Invandrare, 2018
(per 1 000 invånare)
Källa: Eurostat (migr_imm1ctz) och (migr_pop1ctz)

Rumänien hade den högsta andelen invandrare med inhemskt medborgarskap, Luxemburg den lägsta

År 2018 var den relativa andelen invandrare med medborgarskap i det land inom EU-27 de invandrade till som högst i Rumänien (82 % av alla invandrare), Slovakien (60 %), Litauen (57 %), Polen (55 %) och Bulgarien (55 %). Dessa EU-27-länder var de enda länder där andelen egna medborgare som invandrade stod för mer än hälften av det totala antalet invandrare (se diagram 3). I Luxemburg stod däremot invandringen av egna medborgare för endast 5 % av den totala invandringen under 2018.

Diagram 3: Andel invandrare efter medborgarskap, 2018
(% av alla invandrare)
Källa: Eurostat (migr_imm2ctz)

Uppgifter om medborgarskap har ofta använts för att studera invandrare med utländsk bakgrund. Eftersom en person kan byta medborgarskap bör man dock även ta hänsyn till information om födelseland. Den relativa andelen inrikes födda invandrare av det totala antalet invandrare var högst i Bulgarien och Litauen (båda 51 % av alla invandrare), följt av Rumänien (43 %) och Estland (40 %). Luxemburg rapporterade däremot en relativt låg andel inrikes födda invandrare, mindre än 5 % av all invandring under 2018.

Tabell 2: Invandring efter födelseland, 2018
Källa: Eurostat (migr_imm3ctb)

Tidigare bostadsort: 2,4 miljoner personer invandrade till EU-27 under 2018

En analys av tidigare hemvist visar att Luxemburg rapporterade det största antalet invandrare som kom från ett annat land i EU-27 (93 % av det totala antalet invandrare under 2018), följt av Slovakien (65 %) och Österrike (62 %). Förhållandevis låga andelar rapporterades av Spanien (19 % av alla invandrare) och av Italien och Slovenien (båda 20 %) (se tabell 3).

Tabell 3: Invandring efter tidigare hemvistland, 2018
Källa: Eurostat (migr_imm5prv)

När det gäller könsfördelningen bland invandrare till länderna i EU-27 var det något fler män än kvinnor under 2018 (54 % jämfört med 46 %). Kroatien var det land som rapporterade den högsta andelen manliga invandrare (75 %). Portugal var däremot det land som hade den högsta andelen kvinnliga invandrare (53 %).

Diagram 4: Andel invandrare efter kön, 2018
(% av alla invandrare)
Källa: Eurostat (migr_imm2ctz)

Hälften av invandrarna var under 29 år

De personer som invandrade till EU-27 under 2018 var i genomsnitt mycket yngre än den bofasta befolkningen i destinationslandet. Den 1 januari 2019 var medianåldern för EU-27:s totala befolkning 43,7 år, medan den var 29,2 år för de som invandrade till EU-27 under 2018.

Diagram 5: Åldersstruktur för invandrare efter medborgarskap, EU, 2018
(%)
Källa: Eurostat (migr_imm2ctz)

Migranter: 21,8 miljoner människor med medborgarskap i länder utanför EU-27 var bosatta i EU-27 den 1 januari 2019

Den 1 januari 2019 var 21,8 miljoner av alla bosatta i ett EU-land medborgare i ett land utanför EU, vilket motsvarar 4,9 % av befolkningen i EU-27. Dessutom var 13,3 miljoner människor som var bosatta i EU-27 den 1 januari 2019 medborgare i ett annat land i EU-27.

I absoluta tal var Tyskland det land i EU-27 där det bodde flest utländska medborgare den 1 januari 2019 (10,1 miljoner), följt av Italien (5,3 miljoner), Frankrike (4,9 miljoner) och Spanien (4,8 miljoner). De utländska medborgarna i dessa fyra medlemsländer tillsammans uppgick till 71 % av det totala antalet utländska medborgare som bor i EU-27, medan samma fyra medlemsländer hade en andel på 58 % av EU-27:s befolkning.

Tabell 4: Utländsk befolkning efter grupp av medborgarskap, 1 januari 2019
Källa: Eurostat (migr_pop1ctz)

Den utländska befolkningen är i de flesta länder i EU-27 medborgare i länder utanför EU-27

Den 1 januari 2019 var Belgien, Irland, Luxemburg, Österrike och Slovakien de länder i EU-27 där den utländska befolkningen i huvudsak utgjordes av medborgare från andra länder i EU-27. I de flesta länderna i EU-27 kom alltså majoriteten av de utländska medborgarna från länder utanför EU-27 (se tabell 5). I Lettland och Estland är andelen medborgare från länder utanför EU särskilt hög till följd av det stora antalet erkända icke-medborgare. Det handlar främst om medborgare i f.d. Sovjetunionen som är fast bosatta i dessa länder men som inte har förvärvat nytt medborgarskap.

Diagram 6: Andelen utländska medborgare bland den bofasta befolkningen den 1 januari 2019
(%)
Källa: Eurostat (migr_pop1ctz)

Luxemburg hade den högsta andelen utländska medborgare och Rumänien den lägsta

Luxemburg hade relativt sett den högsta andelen utländska medborgare bland EU-27:s medlemsländer, och de utländska medborgarna utgjorde 47 % av landets totala befolkning. Även Cypern, Malta, Österrike, Estland, Lettland, Irland, Belgien, Tyskland och Spanien hade en hög andel utländska medborgare (minst 10 % av den bofasta befolkningen). Den utländska befolkningen utgjorde däremot mindre än 1 % av befolkningen i Polen (0,8 %) och Rumänien (0,6 %). Den relativa andelen utrikes födda av den totala befolkningen var som högst i Luxemburg (47 % av den bofasta befolkningen), följt av Cypern (21 %) och Malta (20 %). Däremot rapporterade Polen en låg andel utrikes födda, bara 2 % av den totala befolkningen den 1 januari 2019. Därefter kom Bulgarien (2,5 %), Rumänien (3,2 %) och Slovakien (3,6 %).

Tabell 5: Utrikes född befolkning efter födelseland, 1 januari 2019
Källa: Eurostat (migr_pop3ctb)

I tabell 6 ges en översikt över de fem största grupperna av utländska medborgare och utrikes födda i länderna i EU-27, i Storbritannien och i Eftaländerna (för vilka uppgifter finns tillgängliga).

Tabell 6: Vanligaste medborgarskapsländer och födelseländer för den utländska/utrikes födda befolkningen, 1 januari 2019
(i absoluta tal och som procentandel av den totala utländska/utrikes födda befolkningen)
Källa: Eurostat (migr_pop1ctz) och (migr_pop3ctb)

Rumänska, polska, italienska och portugisiska medborgare var de fyra största medborgargrupperna från EU-27 som bodde i ett annat land i EU-27 under 2019 (se diagram 7).

Diagram 7: Antal medborgare i EU-27 som är stadigvarande bosatta i övriga EU-27 den 1 januari 2019
(miljoner)
Källa: Eurostat (migr_pop1ctz)

Den utländska befolkningen är yngre än den inhemska

En analys av åldersstrukturen hos befolkningen visar att den utländska befolkningen i EU-27 som helhet var yngre än den inhemska befolkningen. Åldersfördelningen bland de utländska medborgarna, jämfört med de inhemska medborgarna, visar att det finns en större andel förhållandevis unga vuxna i arbetsför ålder. Den 1 januari 2019 var medianåldern för den inhemska befolkningen i EU-27 45 år, medan medianåldern för utländska medborgare bosatta i EU-27 var 36 år.

Diagram 8: Åldersstruktur för den inhemska och utländska befolkningen, EU-27, 1 januari 2019
(%)
Källa: Eurostat (migr_pop2ctz)

Förvärv av medborgarskap: Medlemsländerna i EU-27 beviljade medborgarskap till 672 000 personer under 2018

Förvärv av medborgarskap minskade med 4 % under 2018

År 2018 blev 672 300 personer medborgare i ett land i EU-27, vilket är en minskning på 4 % jämfört med 2017. Flest nya medborgarskap under 2018 förvärvades i Tyskland, 116 800 stycken (eller 17 % av det totala antalet i EU-27). De näst högsta nivåerna av förvärv av medborgarskap registrerades i Italien (112 500), Frankrike (110 000), Spanien (90 800) och Sverige (63 800).

Diagram 9: Antal personer som har förvärvat medborgarskap i ett land i EU-27, EU-27, 2009–2018
(1 000) Källa: Eurostat (migr_acq)

De största minskningarna i absoluta tal jämfört med 2017 noterades i Italien, (34 100 färre beviljades italienskt medborgarskap), följt av Grekland (-6 400), Sverige (-5 100), Danmark (-4 400) och Frankrike (-4 300). I jämförelse noterades de största ökningarna i absoluta tal i Spanien (24 300 fler beviljades spanskt medborgarskap jämfört med 2017), följt av Portugal (+3 300) och Luxemburg (+2 000).

Tabell 7: Förvärv av medborgarskap efter grupp av tidigare medborgarskap, 2018
Källa: Eurostat (migr_acq)

År 2018 blev cirka 566 100 personer från länder utanför EU medborgare i ett EU-27-land, vilket motsvarar en minskning med 5 % jämfört med 2017. Medborgare i länder utanför EU utgjorde därmed 84 % av alla personer som förvärvade medborgarskap i ett land i EU-27 under 2018. Dessa nya medborgare i EU-27 kom huvudsakligen från Afrika (28 % av de förvärvade medborgarskapen totalt), Europa utanför EU-27 (25 %), Asien (16 %) samt Nord- och Sydamerika (14 %). Antalet medborgare i EU-27 som förvärvade medborgarskap i ett annat land i EU-27 uppgick till 89 600 personer, vilket motsvarar 13 % av det totala antalet. I absoluta tal var det vanligast i EU-27 att de som förvärvade medborgarskap i ett annat EU-land var rumäner som blev medborgare i Italien (6 500 personer) och Tyskland (4 300 personer). Hälften av de polacker som förvärvade medborgarskap blev medborgare i Tyskland (6 200 personer) och hälften av de italienare som förvärvade nytt medborgarskap blev medborgare i Tyskland (4 000 personer).

I Luxemburg och Ungern beviljades en majoritet av de nya medborgarskapen till personer från ett annat land i EU-27. I Luxemburgs fall utgjordes den största andelen av portugisiska medborgare, följt av franska, italienska och belgiska medborgare. I Ungerns fall handlade det nästan uteslutande om rumänska medborgare.

Precis som under tidigare år var de största grupperna, sett till ursprungligt medborgarskap, som fick nytt medborgarskap i EU-27 marockaner (67 200 personer, vilket motsvarar 10 % av alla beviljade medborgarskap), följt av medborgare från Albanien (47 400, eller 7,1 %), turkar (28 400, eller 4,2 %), och brasilianare (23 100, eller 3,4 %). Jämfört med 2017 minskade antalet marockanska medborgare som förvärvade medborgarskap i ett land i EU-27 med 2 %. De flesta marockanerna fick nytt medborgarskap i Spanien (38 %), Italien (23 %) eller Frankrike (23 %). Den största andelen albaner fick däremot grekiskt medborgarskap (51 %) eller italienskt medborgarskap (46 %). En majoritet av turkarna (59 %) fick tyskt medborgarskap och omkring hälften av brasilianarna fick italienskt medborgarskap (46 %).

Högst naturaliseringstakt i Sverige och Rumänien

En vanlig indikator är ”naturaliseringstakten”, dvs. förhållandet mellan det totala antalet beviljade medborgarskap och det totala antalet utländska medborgare i ett land i början av året. Det land i EU-27 som 2018 visade den högsta naturaliseringstakten var Sverige (7,2 förvärv per 100 utländska medborgare), följt av Rumänien och Portugal (med 5,6 respektive 5,1 förvärv per 100 utländska medborgare).

Diagram 10: Naturaliseringstakt (förvärv av medborgarskap per 100 bofasta utlänningar), 2018
Källa: Eurostat (migr_acq)and (migr_pop1ctz)

Källuppgifter för tabeller och diagram

Källuppgifter

Utvandring är särskilt besvärligt att mäta. Det är svårare att hålla reda på hur många personer som lämnar ett land än hur många som anländer, eftersom det för en migrant mycket ofta är mycket viktigare att ha kontakt med myndigheterna i det mottagande landet om sin migration än med myndigheterna i det land som han eller hon lämnar. Detta förhållande bekräftades i många länder av en jämförande analys av EU-27-ländernas invandrings- och utvandringsstatistik för 2018 (spegelstatistik). Tyngdpunkten i denna artikel ligger därför främst på invandringsstatistik.

Eurostat sammanställer statistik på en rad områden som rör internationella migrationsströmmar, andelen utländska medborgare av den totala befolkningen och förvärv av medborgarskap. Uppgifterna samlas in årligen av Eurostat från EU-27-ländernas nationella statistikmyndigheter.

Rättsliga källor

Sedan 2008 har insamlingen av uppgifter om migration och internationellt skydd grundats på förordning 862/2007, och analysen och sammansättningen av grupperna av EU-, Efta- och kandidatländer ska avse den som råder den 1 januari under referensåret enligt förordning 351/2010. I förordningen fastställs en grunduppsättning av statistikuppgifter om internationella migrationsströmmar, andelen utländska medborgare i befolkningen, förvärv av medborgarskap, uppehållstillstånd, asyl och åtgärder mot olaglig invandring och vistelse. Även om EU-länderna får fortsätta att använda lämpliga uppgiftskällor beroende på tillgång och nationell praxis, måste den statistik som samlas in enligt förordning (EG) nr 862/2007 grundas på gemensamma definitioner och begrepp. De flesta EU-länder grundar sin statistik på administrativa uppgifter, som folkbokföringsregister, register över utländska medborgare, register över uppehålls- eller arbetstillstånd, sjukförsäkringsregister och skatteregister. En del länder använder spegelstatistik, urvalsundersökningar eller skattningsmetoder för att få fram sin migrationsstatistik. Tillämpningen av förordningen förväntas leda till att tillgången till statistik om migration ökar, och att uppgifterna blir lättare att jämföra.

I artikel 2.1 a, b och c i förordning (EG) nr 862/2007 anges att invandrare som har varit stadigvarande bosatta (eller förväntas vara stadigvarande bosatta) i ett EU-land under minst tolv månader ska tas med i uppgifterna. Detsamma gäller utvandrare som har varit bosatta utomlands i mer än tolv månader. De uppgifter som samlas in av Eurostat avser alltså migration fören period på minst 12 månader Statistiken omfattar därmed både personer som migrerat för en period på ett år eller mer och personer som migrerat permanent. Eurostat samlar in uppgifter om förvärv av medborgarskap i enlighet med bestämmelserna i artikel 3.1 d i förordning 862/2007, som lyder: ”Medlemsstaterna skall tillhandahålla kommissionen (Eurostat) statistik om följande: (…) Personer som har sin stadigvarande bosättning på medlemsstatens territorium, som under referensåret förvärvat medborgarskap i medlemsstaten (…) vidareuppdelat efter (…) berörda personers tidigare medborgarskap och efter om personen tidigare var statslös”.

Definitioner

De samlade uppgifterna för EU-27 om förvärv av medborgarskap för åren 2010, 2011 och 2012 inbegriper uppgifter från 2009 för Rumänien.

Tysklands uppgifter från 2018 om förvärv av medborgarskap avrundas provisoriskt till närmaste tal delbart med fem.

Uppgifter om förvärv av medborgarskap efter tidigare enskilt medborgarskap finns inte tillgängliga för Rumänien för 2017 och 2018.

De samlade uppgifterna för EU-27 om invandring från land efter tidigare hemvist för åren 2013–2018 inbegriper Storbritannien i begreppet EU eftersom EU-27-uppgifter inte finns tillgängligt för Cypern.

De samlade uppgifterna för EU-27 om befolkning efter medborgarskap från och med den 1 januari 2019 inbegriper Storbritannien i begreppet EU eftersom EU-27-uppgifter inte finns tillgängligt för Cypern och Malta.

Ålder:

Observera att åldersdefinitionerna för migrationsströmmarna år 2018 avser respondenternas ålder vid slutet av referensåret för alla EU-27-länder utom Irland, Grekland, Österrike, Malta, Rumänien och Slovenien. Uppgifterna från dessa länder och från Storbritannien avser den ålder respondenterna hade uppnått på den senaste födelsedagen. Observera att åldersdefinitionerna för förvärv av medborgarskap år 2018 avser respondenternas ålder vid slutet av referensåret för alla EU-27-länder utom Tyskland, Grekland, Irland, Österrike, Litauen, Malta, Rumänien och Slovenien. Uppgifterna från dessa länder och från Storbritannien avser den ålder respondenterna hade uppnått på den senaste födelsedagen.

EU-länder och Eftaländer med uppgifter för asylsökande och flyktingar medräknade i/uteslutna från de befolkningsuppgifter som rapporterades till Eurostat inom ramen för den enhetliga demografiska datainsamlingen för referensåret 2018

Befolkningen den 1 januari 2019 Medräknade Uteslutna
Asylsökanden avser vanligen stadigvarande bosatta i minst 12 månader Belgien, Tyskland, Estland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Cypern, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal, Storbritannien, Norge, Schweiz Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Kroatien, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige, Island, Liechtenstein
Flyktingar avser vanligen stadigvarande bosatta i minst 12 månader Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Italien, Cypern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Ungern, Malta, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige, Storbritannien, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz

Anm: Norge – asylsökande och flyktingar utan uppehållstillstånd är inte medräknade.


EU-länder och Eftaländer med uppgifter för asylsökande och flyktingar medräknade i/uteslutna från de uppgifter om migration som rapporterats till Eurostat inom ramen för den enhetliga demografiska datainsamlingen för referensåret 2018

Migration under 2018 Medräknade Uteslutna
Asylsökanden avser vanligen stadigvarande bosatta i minst 12 månader Belgien, Tyskland, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Cypern, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal, Storbritannien, Schweiz, Norge Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Irland, Kroatien, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige, Island, Liechtenstein
Flyktingar avser vanligen stadigvarande bosatta i minst 12 månader Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Italien, Cypern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Ungern, Malta, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige, Storbritannien, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz

Anm: Norge – asylsökande och flyktingar utan uppehållstillstånd är inte medräknade. Irland – flyktingar som inte bor i ett privathushåll är inte medräknade.

Flykting: Begreppet avser inte endast personer som har beviljats flyktingstatus (enligt definitionen i artikel 2 e i direktiv 2011/95/EG i den mening som avses i artikel 1 i Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967), utan också personer som beviljats subsidiärt skydd (enligt definitionen i artikel 2 g i direktiv 2011/95/EG) och personer som omfattas av ett beslut om beviljande av tillstånd att stanna av humanitära skäl, enligt nationell lagstiftning om internationellt skydd.

Asylsökande: Förstagångsansökningar om asyl är landsspecifika och medför inga tidsbegränsningar. Det är därför möjligt att söka asyl för första gången i ett visst land och därefter göra en förstagångsansökan igen i ett annat land. Om en asylsökande en tid senare lämnar in en ny ansökan i samma land betraktas han eller hon inte som förstagångsansökare denna gång.

Naturaliseringstakt: Begreppet ”naturaliseringstakt” bör användas med försiktighet eftersom täljaren omfattar alla typer av förvärv och inte bara naturalisering av berättigade utländska medborgare bosatta i landet, medan nämnaren omfattar alla utländska medborgare och inte bara utländska medborgare som är berättigade till naturalisering.

Sammanhang

EU-ländernas medborgare har rätt att resa fritt och röra sig inom EU:s inre gränser. EU-ländernas migrationspolitik när det gäller medborgare från länder utanför EU inriktas alltmer på att locka till sig en särskild migrantprofil, ofta som ett försök att åtgärda kompetensbrist inom ett visst område. Urvalet kan ske med språkkunskaper, arbetslivserfarenhet, utbildning eller ålder som grund. Alternativt kan arbetsgivarna göra urvalet så att migranterna redan har arbete när de anländer till landet.

Utöver den politik som syftar till att uppmuntra arbetskraftsrekrytering inriktas migrationspolitiken ofta på två områden: att förhindra irreguljär invandring av personer utan arbetstillstånd och att främja invandrares integrering i samhället. Stora resurser har även lagts på bekämpningen av nätverk för människosmuggling och människohandel inom EU.

Inom Europeiska kommissionen är det generaldirektoratet för migration och inrikes frågor som är ansvarigt för den europeiska migrationspolitiken. År 2005 återupptog Europeiska kommissionen diskussionen om behovet av gemensamma regler för inresetillstånd för ekonomiska migranter i och med grönboken om en gemensam syn på ekonomisk migration i EU (KOM(2004) 811 slutlig) som ledde till att kommissionen antog en strategisk plan för laglig migration (KOM(2005) 669 slutlig) i slutet av 2005. I juli 2006 antog kommissionen ett meddelande om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare (KOM(2006) 402 slutlig), vars syfte är att nå en balans mellan säkerhet och individens grundläggande rättigheter under alla faser i den olagliga invandringsprocessen. I september 2007 lade kommissionen fram den tredje årliga rapporten om migration och integration (KOM(2007) 512 slutlig). I ett meddelande som antogs i oktober 2008 betonade kommissionen vikten av en stärkning av den övergripande strategin för migration: ökad samordning, konsekvens och synergi (KOM(2008) 611 slutlig), som en aspekt av EU:s utrikes- och utvecklingspolitik. I Stockholmsprogrammet, som antogs av EU:s stats- och regeringschefer i december 2009, fastställs ramen och principerna för den kontinuerliga utvecklingen av EU:s politik om rättsliga och inrikes frågor för perioden 2010–2014. Migrationsfrågor är en central del i detta program. För att genomföra de förändringar som man enats om antog kommissionen 2010 meddelandet Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna: Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet (KOM(2010) 171 slutlig).

I maj 2013 offentliggjorde kommissionen sin rapport om EU-medborgarskapet 2013 (COM(2013) 269 final). I rapporten konstaterades att EU-medborgarskapet medför nya rättigheter och möjligheter. Den rättighet som närmast förknippas med EU-medborgarskapet är rätten att fritt röra sig och bosätta sig i EU. Tack vare den moderna tekniken och det faktum att det nu är enklare att resa gör den fria rörligheten att européerna kan vidga sina horisonter bortom nationella gränser, lämna sitt land under kortare eller längre perioder, resa till och från EU-länder för att arbeta och utbilda sig, resa i tjänsten eller för nöjes skull eller handla över gränserna. Den fria rörligheten kan ge större social och kulturell interaktion inom EU och närmare band EU-medborgare emellan. Den kan också generera ekonomiska fördelar för såväl företag som konsumenter, inklusive dem som stannar i sitt hemland, i takt med att interna hinder avlägsnas ett efter ett.

Europeiska kommissionen presenterade den 13 maj 2015 en europeisk migrationsagenda (COM(2015) 240 final) där det redogjordes för de åtgärder som omedelbart skulle vidtas för att hantera krissituationen i Medelhavet, liksom de steg som kommer att tas under kommande år för att bättre hantera migration i alla hänseenden.

Deteuropeiska migrationsnätverkets årliga rapport om invandring och asyl (2016) offentliggjordes i april 2017. Rapporten ger en översikt över de viktigaste juridiska och politiska förändringarna i EU som helhet och inom de deltagande länderna. Rapporten är ett heltäckande dokument som omfattar alla aspekter av den migrations- och asylpolitik som bedrivs av generaldirektoratet för migration och inrikes frågor och EU:s byråer.

De viktigaste frågorna i den uppdateradeeuropeiska migrationsagendan från den 15 november 2017 är flyktingkrisen, en gemensam viseringspolitik och Schengen. Några av de frågor som behandlas är vidarebosättning och omplacering, finansiellt stöd till Grekland och Italien samt mottagningsanläggningar för flyktingar. Målet är att flyktingar ska kunna ta sig till Europa på lagliga och säkra vägar, att se till att ansvaret för omplaceringar delas rättvist mellan medlemsländerna samt att integrera migranter på lokal och regional nivå.

Den 4 december 2018 offentliggjorde kommissionen en lägesrapport om genomförandet av den europeiska migrationsagendan, i vilken genomförandets framsteg och brister analyseras. Med ett fokus på att klimatförändringar och demografiska och ekonomiska faktorer tvingar människor att flytta bekräftades det i rapporten att drivkrafterna bakom migrationstrycket på Europa är strukturella, vilket gör det än viktigare att hantera frågan på ett effektivt och enhetligt sätt. Den 16 oktober 2019 offentliggjorde kommissionen en rapport [1] om genomförandet av den europeiska migrationsagendan, med fokus på de insatser som krävs för i synnerhet Medelhavsrutterna, men även åtgärder för att konsolidera EU:s verktygslåda för migration, gränsförvaltning och asyl.

Nedan anges några av de viktigaste rättsakter som antagits på immigrationsområdet:

Rättsliga dokument – European Agenda on Migration (på engelska)

Pressmaterial – European Agenda on Migration (på engelska)

Direct access to

Other articles
Tables
Database
Dedicated section
Publications
Methodology
Visualisations





Migration and acquisition of citizenship data
International migration (t_migr_int)
Immigration (tps00176)
Emigration (tps00177)
Acquisition of citizenship (tps00024)
Population (t_demo_pop)
Population without the citizenship of the reporting country (tps00157)
Foreign-born population (tps00178)
Acquisition of citizenship (tps00024)
Migration and migrant population data
Immigration (migr_immi)
Immigration by age and sex (migr_imm8)
Immigration by five year age group, sex, and citizenship (migr_imm1ctz)
Immigration by five year age group, sex and country of birth (migr_imm3ctb)
Immigration by age , sex and broad group of citizenship (migr_imm2ctz)
Immigration by age, sex and broad group of country of birth (migr_imm4ctb)
Immigration by sex, citizenship and broad group of country of birth (migr_imm6ctz)
Immigration by sex, country of birth and broad group of citizenship (migr_imm7ctb)
Immigration by five year age group, sex, and country of previous residence (migr_imm5prv)
Immigration by age group, sex and level of human development of the country of citizenship (migr_imm9ctz)
Immigration by age group, sex and level of human development of the country of birth (migr_imm10ctb)
Immigration by age group, sex and level of human development of the country of previous residence (migr_imm11prv)
Immigration by broad group of country of previous residence (migr_imm12prv)
Emigration (migr_emi)
Emigration by age and sex (migr_emi2)
Emigration by five year age group, sex and citizenship (migr_emi1ctz)
Emigration by five year age group, sex and country of birth (migr_emi4ctb)
Emigration by five year age group, sex, and country of next usual residence (migr_emi3nxt)
Emigration by broad group of country of next usual residence (migr_emi5nxt)
Acquisition and loss of citizenship (migr_acqn)
Acquisition of citizenship by sex, age group and former citizenship (migr_acq)
Residents who acquired citizenship as a share of residents non-citizens by former citizenship and sex(%) (migr_acqs)
Acquisition of citizenship by sex, age group and level of human development of former citizenship (migr_acq1ctz)
Loss of citizenship by sex and new citizenship (migr_lct)
Population (demo_pop)
Population on 1 January by age, sex and broad group of citizenship (migr_pop2ctz)
Population on 1 January by age group, sex and citizenship (migr_pop1ctz)
Population on 1 January by age group, sex and country of birth (migr_pop3ctb)
Population on 1 January by age, sex and broad group of country of birth (migr_pop4ctb)
Population on 1 January by sex, citizenship and broad group of country of birth (migr_pop5ctz)
Population on 1 January by sex, country of birth and broad group of citizenship (migr_pop6ctb)
Population on 1 January by age group, sex and level of human development of the country of citizenship (migr_pop7ctz)
Population on 1 January by age group, sex and level of human development of the country of birth (migr_pop8ctb)
EU and EFTA citizens who are usual residents in another EU/EFTA country as of 1 January (migr_pop9ctz)
Retrieved from "https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Archive:Statistik_om_migration_och_migranter&oldid=521655"