Archive:Statistik över förnybar energi

Uppgifter från januari 2020.

Planerad uppdatering av artikeln: april 2021.

This Statistics Explained article has been archived on 4 January 2021.

Highlights

År 2018 stod den förnybara energin för 18,9 % av energianvändningen i EU, ett steg mot att nå målet på 20 % under 2020.

Andelen förnybar energi som används för transporter i EU var 8,3 % under 2018.

Andelen energi från förnybara källor, 2018
(% av den slutliga energianvändningen (brutto)
Källa: Eurostat (nrg_ind_ren)

Målet med den europeiska gröna given (COM(2019) 640 final) är att bli världens första klimatneutrala världsdel till 2050. Den gröna given är ett ambitiöst åtgärdspaket för en hållbar omställning till en grön ekonomi som ska gynna medborgare och företag i EU.

Användningen av förnybar energi har många potentiella fördelar, bl.a. minskade utsläpp av växthusgaser, diversifiering av energiförsörjningen och minskat beroende av marknaderna för fossila bränslen (framför allt olja och gas). Tillväxten inom förnybara energikällor kan också gynna sysselsättningen i EU genom att arbetstillfällen skapas inom miljöteknikområdet.

I den här artikeln presenteras ny statistik över andelen förnybar energi totalt sett samt i tre konsumtionssektorer (elanvändning (brutto), uppvärmning och kylning samt transport) i Europeiska unionen (EU). Förnybara energikällor omfattar vindkraft, solenergi (termisk solenergi, koncentrerad solenergi och solcellsenergi), vattenkraft, tidvattenkraft, geotermisk energi, omgivningsvärme som utvinns med hjälp av värmepumpar, biobränslen och förnybart avfall.

Full article

Andelen förnybar energi nästan fördubblades mellan 2004 och 2018

EU strävar efter att mer än 20 % av den slutliga bruttoenergianvändningen ska komma från förnybara källor senast år 2020. Målet har fördelats mellan de olika EU-länderna, och nationella handlingsplaner har utarbetats som stakar ut en färdväg för utvecklingen av förnybar energi i de olika medlemsländerna. I diagram 1 visas de senaste tillgängliga uppgifterna för den andel av den slutliga bruttoenergianvändningen som kommer från förnybara energikällor och de mål som satts för 2020. Under 2018 utgjorde förnybar energi 18,9 % av den slutliga bruttoenergianvändningen i EU, jämfört med 9,6 % år 2004.

Drivkraften för den här positiva utvecklingen har varit de rättsligt bindande mål för en ökad andel förnybar energi som fastställdes i direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Samtidigt som EU som helhet är på väg att uppnå målen för 2020 kommer vissa medlemsländer att behöva vidta ytterligare åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter vad gäller de två huvudsakliga målen: den totala andelen förnybar energi i den slutliga bruttoenergianvändningen (se diagram 1) och andelen förnybar energi i transporter (som tas upp senare i denna artikel, se diagram 2 och tabell 4).

Diagram 1: Andel förnybar energi, 2018
(% av den slutliga bruttoenergianvändningen)
Källa: Eurostat (nrg_ind_ren)

I Sverige kom mer än hälften (54,6 %) av den slutliga bruttoenergianvändningen från förnybara energikällor 2018, vilket är den överlägset största andelen bland EU-länderna före Finland (41,2 %), Lettland (40,3 %), Danmark (36,1 %) och Österrike (33,4 %). Andelen förnybar energi var lägst i Nederländerna (7,4 %), Malta (8,0 %), Luxemburg (9,1 %) och Belgien (9,4 %). De senaste tillgängliga uppgifterna för 2018 visar att Frankrike och Nederländerna måste öka andelen förnybar energi i den slutliga bruttoenergianvändningen med minst 6,4 respektive 6,6 procentenheter för att nå målen. Som jämförelse hade tolv medlemsländer redan överträffat sina mål för 2020. Målen överträffades med störst marginal i Kroatien, Sverige, Danmark och Estland, med siffror på mellan 5,0 till 8,0 procentenheter.

I tabell 1 finns uppgifter för alla rapporterande länder och även värden för det vägledande förloppet.

Tabell 1: Andel förnybar energi, 2004–2018
(% av den slutliga bruttoenergianvändningen)
Källa: Eurostat (nrg_ind_ren)

Övriga statistiska uppgifter i denna artikel rör utvecklingen från 2004 till 2018 vad gäller andelen förnybar energi i tre konsumtionssektorer: elanvändning (brutto), uppvärmning och kylning samt transport.

Vindkraft är den största källan till el från förnybar energi

Enligt redovisningsreglerna i direktiv 2009/28/EG ska el som produceras av vattenkraft och vindkraft normaliseras för att ta hänsyn till årliga variationer i vädret (vattenkraft normaliseras för de senaste 15 åren och vindkraft för de senaste 5 åren). I den här artikeln presenteras resultaten utifrån dessa redovisningsregler.

Ökningen av el producerad från förnybara energikällor under perioden 2008–2018 återspeglar i stort sett en ökning inom tre förnybara energikällor i hela EU – framför allt vindkraftverk men även solenergi och fasta biobränslen (inklusive förnybart avfall). Under 2018 var vindkraft den enskilt största källan för förnybar energi i EU. Mängden el som producerades från vattenkraft låg i stort sett på samma nivå som tio år tidigare. Mängden el från solenergi och vindkraftverk i EU var däremot 15,5 respektive 2,9 gånger så hög 2018 som 2008. Ökningen av el från solenergi har varit dramatisk: produktionen steg från endast 7,4 TWh år 2008 till 115,0 TWh år 2018.

Variationen mellan olika EU-länder är stor. I Österrike (73,1 %), Sverige (66,2 %) och Danmark (62,4 %) kom minst tre femtedelar av den el som förbrukades från förnybara energikällor – i stor utsträckning vattenkraft och fasta biobränslen – medan mer än hälften av den el som användes i Portugal (53,5 %) och Lettland (52,2 %) kom från förnybara energikällor. Andelen el från förnybara energikällor i Cypern (9,4 %), Luxemburg (9,1 %), Ungern (8,3 %) och Malta (7,1 %) var däremot mindre än 10 % (se tabell 2).

Tabell 2: Andel el från förnybara energikällor, 2004–2018
(% av bruttoelanvändningen)
Källa: Eurostat (nrg_ind_ren)

Mer än en femtedel av den energi som används för uppvärmning och kylning kommer från förnybara källor

År 2018 stod förnybara energikällor för 21,1 % av den totala energianvändningen för uppvärmning och kylning i EU. Det är en stor ökning från 11,7 % år 2004. Den ökade användningen i industrin, tjänstesektorn och för hushåll (byggsektorn) bidrog till tillväxten. Aerotermisk, geotermisk och hydrotermisk värmeenergi som utvinns med hjälp av värmepumpar beaktas om den rapporteras av länderna. Andelen förnybar energi för uppvärmning och kylning visas i tabell 3.

Tabell 3: Andel förnybar energi för uppvärmning och kylning, 2004–2018
(%)
Källa: Eurostat (nrg_ind_ren)

År 2018 användes 8,3 % förnybar energi inom transportsektorn

EU-länderna har enats om att fastställa ett gemensamt mål på 10 % för andelen förnybar energi i transporter (bl.a. flytande biobränslen, vätgas, biometan, grön el) senast år 2020.

Den genomsnittliga andelen förnybar energi i transporter ökade från 1,5 % år 2004 till 8,3 % år 2018. Andelen förnybar energi inom transporter i EU-länderna varierade mellan 29,7 % i Sverige, 14,9 % i Finland och 9,8 % i Österrike till mindre än 4,0 % i Kroatien (3,9 %), Grekland (3,8 %), Estland (3,3 %) och Cypern (2,7 %) (se diagram 2).

Diagram 2: Andel förnybar energi i transporter, 2018
(% av den slutliga bruttoenergianvändningen)
Källa: Eurostat (nrg_ind_ren)

I vissa EU-länder ökade användningen av förnybar energi i transportbränsle snabbt. Det gällde i synnerhet Irland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Finland och Sverige.

Mer information om andelen förnybar energi i transporter visas i tabell 4.

Tabell 4: Andel förnybar energi i transporter, 2004–2018
(% av den slutliga bruttoenergianvändningen)
Källa: Eurostat (nrg_ind_ren)

Källuppgifter för tabeller och diagram

Renewable energy: tables and figures (på engelska)

Källuppgifter

Den statistik som presenteras i den här artikeln baseras på uppgifter som har sammanställts i enlighet med bestämmelserna idirektiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, och har beräknats utifrån energistatistik som samlats in med stöd av förordning (EG) nr 1099/2008 om energistatistik, senast ändrad i november 2017 genom förordning (EU) 2017/2010. Direktiv 2009/28/EG kommer att användas till och med referensåret 2020. Från och med det året kommer beräkningen av andelen energi från förnybara energikällor att utgå från de redovisningsregler som anges i direktiv 2018/2001/EU om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.

Det finns uppgifter för alla EU-länder samt för Storbritannien, Norge, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien, Albanien, Turkiet och Kosovo*. I allmänhet är uppgifterna fullständiga, nya och kan jämföras mellan länderna på ett tillförlitligt sätt.

Andelen förnybar energi i den slutliga bruttoenergianvändningen pekas ut som en nyckelindikator för att mäta framstegen inom ramen för Europa 2020-strategin för smart, hållbar tillväxt för alla. Indikatorn kan betraktas som en skattning i syfte att övervaka direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Statistiksystemen i vissa länder är dock inte tillräckligt utvecklade för att uppfylla direktivets krav för vissa tekniker för energi från förnybara energikällor. Till exempel är det många länder som inte rapporterar omgivningens värmeenergi för värmepumpar.

Alla beräkningar tar hänsyn till specifika bestämmelser enligt direktiv 2009/28/EG sedan det ändrades av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.

Statistiska revideringar är en viktig aspekt som ska tas med i beräkningen när uppgifter tolkas. De senaste uppgifterna för 2005 visar en liten variation i de uppgifter som fanns tillgängliga när direktivet utarbetades och antogs under 2007–2008. Förändringarna beror på revideringar av de datamängder som överförts av de rapporterande länderna som svar på årliga energienkäter. Till följd av revideringen av uppgifterna om hushållens användning av biomassa visar de uppdaterade uppgifterna för Kroatien att landets användning av förnybar energi har överstigit målet för 2020 sedan 2004 (det första året som värden finns tillgängliga för). Men Kroatien är inte det enda fallet. Direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor har lett till att ländernas övervakning av flödet av förnybara energiprodukter inom sina respektive ekonomier har blivit mer exakt. Ett talande exempel är användningen av biomassa, där länderna inför nya och mer detaljerade undersökningar för att göra det möjligt att samla in fler uppgifter om den slutliga energianvändningen baserad på biomassa. Flera länder reviderar följaktligen sina uppgifter vilket leder till en ökning av deras andel förnybar energi (t.ex. Kroatien, Frankrike, Litauen och Ungern).

I direktiv 2009/28/EG definieras slutlig energianvändning (brutto) som de energiprodukter som för energiändamål levereras till industrin, transportsektorn, hushållen, servicesektorn, inbegripet offentliga tjänster, jordbruket, skogsbruket och fiskerinäringen, inbegripet användningen av el och värme inom energisektorn i samband med el- och värmeproduktion samt inbegripet förluster av el och värme vid distribution och transmission.

Energiproduktionen från icke förnybart kommunalt avfall drogs av från biomassans bidrag till värme- och elproduktion. Energianvändningen för transport i rörsystem inkluderades i den slutliga bruttoenergianvändningen i linje med klassificeringen av sektorer i förordningen om energistatistik. För att förbättra exaktheten och förenligheten med nationell statistik vid beräkningen av andelen förnybar energi användes nationella värmevärden, när de fanns tillgängliga, för att omvandla mängder av alla energiprodukter till energienheter istället för normalvärmevärden.

Uppgifter för perioden 2004–2010: Direktiv 2009/28/EG fanns inte eller hade nyligen antagits. Det hade ännu inte införlivats i nationell lagstiftning i de flesta EU-länder. Värdena för de åren används inte för att bedöma om det vägledande förlopp som anges i del B i bilaga I till direktivet följs. Enligt direktiv 2009/28/EG får endast biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterier tas med i beräkningen av målen. Det beslutades dock att alla biodrivmedel och flytande biobränslen skulle tas med för att beräkna täljaren i andelen energi från förnybara energikällor för åren 2004–2010.

Uppgifter från och med 2011: Kraven i artikel 17 (Hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen) måste bedömas i förhållande till artikel 18 (Kontroll av överensstämmelse med hållbarhetskriterierna för biodrivmedel och flytande biobränslen). Från och med referensåret 2011 ska länderna endast rapportera de biodrivmedel och flytande biobränslen som de kan påvisa fullt ut uppfyller både artikel 17 och artikel 18. Endast de biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller kraven får tas med i beräkningen av respektive andel förnybar energi. Användningen av biodrivmedel och flytande biobränslen intygades inte uppfylla kraven (hållbarhet) för perioden 2011–2015 på grund av att genomförandet av direktiv 2009/28/EG var fördröjt i vissa länder. Medan andelen förnybar energi som helhet ökar sedan 2004, minskade andelen för transporter mellan 2010 och 2011. Detta kan delvis tillskrivas en total avsaknad av biodrivmedel som uppfyllde kraven i flera EU-länder (länderna rapporterade en användning av en del biodrivmedel men ingen eller mycket lite som uppfyllde kraven 2011). Eftersom en del länder ännu inte fullt ut har genomfört alla bestämmelser i direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, redovisas en del biodrivmedel och flytande biobränslen som att de inte uppfyller kraven (hållbarhet) för perioden 2011–2015.

Andelen el från förnybara energikällor definieras som förhållandet mellan el som produceras från förnybara energikällor och den slutliga bruttoenergianvändningen. Direktiv 2009/28/EG fastställer att den slutliga energianvändningen (brutto) av el från förnybara energikällor är den el som producerats från förnybara energikällor. Detta omfattar vattenkraft (med undantag av elproduktion från pumpkraftverk som använder tidigare uppumpat vatten) liksom el från fasta biobränslen/avfall, vind- och solenergiinstallationer samt jordvärmeanläggningar. Direktivet kräver dessutom att elproduktionen från vattenkraft och vindkraft ska normaliseras. På grund av normaliseringskravet på 15 år för vattenkraftsproduktion och tillgången till energistatistik (som för EU:s del börjar med år 1990) finns inga långa tidsserier tillgängliga för denna indikator.

I syfte att beräkna andelen förnybara energikällor för uppvärmning och kylning, definieras slutlig energianvändning från förnybara energikällor som den slutliga energianvändningen av förnybara energikällor i industrin, hushåll, tjänster, jordbruket, skogsbruket och fiskerinäringen i syfte att användas för värme och kyla, plus fjärrvärme som producerats av förnybar energi. Den totala slutliga användningen för uppvärmning och kylning är den slutliga användningen av alla energiprodukter, med undantag av el, i andra syften än transport, plus användningen av värme för eget bruk på elkraftverk och värmeanläggningar samt värmeförluster i nät. För ytterligare information se SHARES tool manual (på engelska).

Andelen förnybar energi i bränsle som används i transporter beräknas på grundval av energistatistiken enligt de metoder som anges i direktiv 2009/28/EG. Fram till 2010 ingick alla flytande biobränslen i beräkningen av denna indikator. Från och med 2011 omfattar uppgifterna om flytande biobränslen endast flytande biobränslen som överensstämmer med direktiv 2009/28/EG (dvs. de som uppfyller hållbarhetskravet).

Sammanhang

Kommissionen har fastställt ett flertal energistrategier för en säkrare, mer hållbar och mer koldioxidsnål ekonomi. Förutom att användningen av förnybara energikällor bidrar till att bekämpa klimatförändringarna genom minskade växthusgaser leder den sannolikt också till säkrare energiförsörjning, större mångfald i energiförsörjningen, mindre luftföroreningar och möjlighet till nya jobb i miljösektorn och sektorn för förnybar energi.

Det energi- och klimatpaket för 2020 som antogs i december 2008 innebar ytterligare en drivkraft till att öka användningen av förnybara energikällor till 20 % av den totala energianvändningen senast år 2020. Paketet innehåller även krav på minskad energianvändning och minskade utsläpp av växthusgaser med 20 %. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor anger som ett övergripande mål för EU att 20 % av energianvändningen ska komma från förnybara energikällor senast 2020 och att även 10 % av bränslet inom transportsektorn ska komma från förnybara källor senast vid denna tidpunkt. Direktivet innebär att den rättsliga ramen för att främja användningen av förnybar energi förändras. Genom direktivet ställs krav på nationella handlingsplaner som visar hur den förnybara energin ska utvecklas i varje medlemsland, skapas samarbetsmekanismer och fastställs hållbarhetskriterier för flytande biobränslen (på grund av oro för att de potentiellt har en negativ inverkan på priserna för grödor, livsmedelsförsörjning, skogsskydd, biologisk mångfald och vatten- och markresurser). En rapport om hållbarheten när det gäller fasta biobränslen och bränslen i form av gas som används för elproduktion, uppvärmning och kylning (SWD(2014) 259) antogs i juli 2014.

Den 6 juni 2012 offentliggjorde kommissionen meddelandet ”Förnybar energi: en viktig faktor på den europeiska energimarknaden” (COM(2012) 271 final), som skisserar möjliga handlingsalternativ för perioden efter 2020. Meddelandet uppmanar också till en mer samordnad EU-strategi för att inrätta och reformera stödsystem och till en ökad handel med förnybar energi mellan EU-länderna. I januari 2014 presenterade kommissionen ett antal energi- och klimatmål för 2030 i syfte att uppmana till privata investeringar i infrastruktur och koldioxidsnål teknik. Ett av de viktigaste målen som föreslås är att andelen förnybar energi ska uppgå till minst 27 % senast år 2030. Målsättningarna ses som ett viktigt steg för att uppnå de mål för utsläpp av växthusgaser 2050 som presenterades i meddelandet ”Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050” (KOM (2011) 112 slutlig).

I februari 2015 offentliggjordes ett meddelande (COM(2015) 80 final) där kommissionen presenterade sin plan för en ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik. I meddelandet föreslås fem aspekter för strategin, varav en är minskad användning av fossila bränslen i ekonomin.

Den 11 december 2018 antog EU direktiv (EU) 2018/2001 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. De nya bestämmelserna innehåller ett bindande mål för EU-länderna att senast 2030 ha en andel förnybar energi om 32 %. 2023 ska möjligheten att höja detta mål ses över. Det kommer att bidra kraftigt till EU-kommissionens ambition att EU ska bli världsledande inom förnybar energi – en politisk prioritering som fastställdes av EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker 2014. Europa kommer på så sätt att behålla en ledande roll i arbetet med att bekämpa klimatförändringar, gå över till ren energi och uppfylla målen i Parisavtalet.

Att bli den första klimatneutrala världsdelen till 2050 är vår tids största utmaning och möjlighet. För att uppnå detta presenterade EU-kommissionen den 11 december 2019 den europeiska gröna given (COM(2019) 640 final). Den gröna given är ett ambitiöst åtgärdsprogram för en hållbar omställning till en grön ekonomi som ska gynna medborgare och företag i EU. Åtgärderna och den inledande färdplanen med centrala strategier omfattar såväl ambitiösa mål för att minska utsläppen som att investera i spetsforskning och innovation, och att bevara Europas naturmiljö. Den europeiska gröna given banar framför allt väg för en både rättvis och socialt jämlik omställning. Den är utformad så att ingen människa eller region ska lämnas utanför i den kommande övergången.

Den gröna given är en viktig del av kommissionens strategi för att genomföra FN:s Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling samt de övriga prioriteringar som ingår i ordförande Ursula von der Leyens politiska riktlinjer. Som en del i den gröna given ska kommissionen åter rikta in den europeiska planeringsterminens process för makroekonomisk samordning på att integrera FN:s mål för hållbar utveckling, sätta hållbarhet och invånarnas välbefinnande i centrum för den ekonomiska politiken och målen för hållbar utveckling i centrum för EU:s beslutsfattande och åtgärder.

Direct access to

Anmärkningar

* Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999) och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.