Statistics Explained

Archive:Statistik om företagsstrukturen i jordbruket

This article has been archived, for an up to date article, please see Farms and farmland in the European Union - statistics/sv.

Diagram 1: Nyckelindikatorer — andel av totalvärdet för EU-28, 2013
(%)
Källa: Eurostat (ef_kvaareg)
Diagram 2: Utnyttjad jordbruksmark i genomsnitt per jordbruksföretag, 2010 och 2013 (1)
(hektar)
Källa: Eurostat (ef_kvaareg)
Tabell 1: Produktion, arbetskraft och djurbesättning, 2007–2013
Källa: Eurostat (ef_kvaareg)
Diagram 3: Andel fast anställda i jordbruket och fördelning efter arbetsintensitet, 2013
(%)
Källa: Eurostat (ef_lflegaa) och (ef_lfwtime)
Diagram 4: Mark som tillhör jordbruksföretag, 2013 (1)
(%)
Källa: Eurostat (demo_r_d3area) och (ef_oluft)
Diagram 5: Fördelning av utnyttjad jordbruksmark, 2013
(%)
Källa: Eurostat (ef_oluft)
Diagram 6: Utnyttjad jordbruksmark efter markanvändning, EU-28, 2013 (1)
(andel i % av utnyttjad jordbruksmark)
Källa: Eurostat (ef_oluft)

Jordbrukets struktur i medlemsländerna i Europeiska unionen (EU) varierar beroende på skillnader i geologi, terrängförhållanden, klimat och naturresurser samt variationer inom regionala verksamheter, infrastruktur och sociala traditioner. Undersökningen om jordbrukets struktur bidrar till bedömningen av situationen för jordbruket i EU och till bevakningen av tendenser och förändringar i strukturen för jordbruksföretag. Samtidigt skapar den modeller för vilken påverkan externa förändringar och politiska förslag innebär.

I denna artikel presenteras delar av statistiken från den senaste undersökningen om jordbrukets struktur som genomfördes under 2013. I flera fall jämförs dessa uppgifter med resultaten från jordbruksinventeringen år 2009 eller 2010 och den tidigare undersökningen om jordbrukets struktur från 2007. Det bör noteras att vissa metodändringar och lagändringar ägde rum mellan undersökningen år 2007 och undersökningarna 2009 respektive 2010.

Viktigaste statistiska resultaten

Jordbruksföretagens storlek

År 2013 fanns 10,8 miljoner jordbruksföretag i EU-28. En analys efter ekonomisk storlek visar att det bland dessa fanns 6,5 miljoner (eller 59,8 %) som hade en standardomsättning som översteg 2 000 euro. Den utnyttjade jordbruksmark i EU-28 uppgick till närmare 175 miljoner hektar (40,0 % av den totala landarealen), vilket motsvarar en genomsnittlig storlek på 16,1 hektar per jordbruksföretag.

När det gäller utnyttjad jordbruksmark hade Frankrike och Spanien den största andelen av EU-28:s jordbruksmark, med andelar på 15,9 % respektive 13,3 %, medan Storbritannien och Tyskland hade andelar på knappt 10,0 % — se diagram 1. Det största antalet jordbruksföretag fanns däremot i Rumänien (3,6 miljoner), där en tredjedel (33,5 %) av alla jordbruksanläggningar i EU-28 var belägna. Polen hade den näst högsta andelen jordbruksföretag (13,2 %), en bra bit före Italien (9,3 %) och Spanien (8,9 %).

Skillnaden mellan andelarna i termer av antal jordbruksföretag eller utnyttjad jordbruksmark (såsom visas i diagram 1) återspeglar jordbruksföretagens genomsnittliga storlek, vilket framgår av diagram 2. År 2013 registrerades den överlägset största medelstorleken för jordbruksföretag bland EU:s medlemsländer, 133 hektar, i Tjeckien. Näst störst var jordbruken i genomsnitt i Storbritannien (94 hektar). Sex EU-länder rapporterade genomsnittliga storlekar på mindre än 10,0 hektar, med de minsta genomsnitten i Rumänien, Cypern och Malta.

Den genomsnittliga storleken för jordbruksföretag i EU-28 ökade från 14,4 hektar per jordbruksföretag under 2010 till 16,1 hektar per jordbruksföretag under 2013, vilket var följden av en minskning med 11,5 % av antalet jordbruksföretag och en minskning med 0,7 % av den utnyttjade jordbruksmarken. De flesta EU-länderna redovisade en ökning av den genomsnittliga utnyttjade jordbruksmarken per jordbruksföretag mellan 2010 och 2013. Endast Tjeckien registrerade en betydande nedgång. Mindre minskningar registrerades i Grekland och Irland.

Precis som jordbrukens storlek kan fastställas utifrån deras jordbruksmark, kan ekonomisk storlek fastställas utifrån standardomsättningen, dvs. värdet av jordbruksproduktionen till priser fritt gård. Utgår man från detta mått ökade jordbruksproduktionen i EU-28 (enligt löpande priser) under perioden 2007–2010 med 7,9 % och med ytterligare 7,5 % under perioden 2010–2013 (se tabell 1). I de flesta av EU-länderna rapporterades tillväxt mellan dessa två perioder, även om tillbakagångar på över 10,0 % registrerades i Grekland och Cypern mellan 2007 och 2010, och i Italien mellan 2010 och 2013. Mindre tillbakagångar registrerades mellan 2007 och 2010 i Tyskland och Irland (produktionen i Sverige var mer eller mindre oförändrad), och mellan 2010 och 2013 i Kroatien, Österrike och Portugal. Tillväxt på över 20,0 % observerades i sju EU-länder under perioden 2007–2010 och i fyra EU-länder mellan 2010 och 2013. Lettland var det enda landet i EU som registrerade en sådan tillväxt under bägge perioderna.

Jordbruksföretagens arbetskraft

Den totala arbetskraften i jordbruket i EU-28 motsvarade 9,5 miljoner årliga arbetsenheter under 2013, varav 8,7 miljoner (92 procent) var fast anställda (se diagram 3). Den övergripande förändringen i EU-28:s arbetskraft i jordbruket under perioden 2007–2013 var en nedgång på 2,3 miljoner årliga arbetsenheter, vilket motsvarar en minskning på 19,8 %. Under perioden 2007–2013 minskade arbetskraften i jordbruket i nästan alla EU-länder. Undantagen var Irland, Ungern och Malta, där arbetskraften däremot ökade. Uttryckt i procent registrerades de största minskningarna i Slovakien, Italien, Cypern och Bulgarien. I alla dessa länder krympte arbetskraften med minst en tredjedel.

Fast anställda utgjorde mer än fyra femtedelar av arbetskraften i jordbruket i samtliga EU-länder. Andelen var lägst i Spanien på 81 %, medan praktiskt taget alla arbetstagare inom jordbruket i Lettland var fast anställda. Bland de fast anställda varierade fördelningen mellan heltidsanställda och andra anställda kraftigt mellan EU-länderna. Fast anställda på heltid utgjorde mer än hälften av arbetskraften i jordbruket i 11 EU-länder, och som mest nästan tre fjärdedelar (74 %) i Luxemburg. I Österrike, Kroatien och Litauen låg andelen fast anställda på mellan en fjärdedel och en femtedel av arbetskraften i jordbruket, och var så låg som 7 % i Rumänien.

Djurenheter

EU-28:s djurbesättning uppgick till 130 miljonerdjurenheter år 2013. Det totala antalet djur i EU-28 minskade under perioden 2007–2013 med 6,6 miljoner djurenheter, vilket motsvarade en minskning på 4,8 % (se tabell 1). Totalt 21 EU-länder registrerade minskningar i djurbesättningarna mellan dessa år, minskningar som uppgick till nästan 30 % i Cypern och Malta. Bland de sju EU-länder som hade större djurbesättningar under 2013 än under 2007 var ökningarna mindre än 1,0 % i Irland, Portugal och Spanien, omkring 2,0 % i Finland och Tyskland, och nådde som mest knappt 3,0 % i Luxemburg och Nederländerna.

Användning av jordbruksmark

Utnyttjad jordbruksmark stod för två femtedelar (40,0 %) av den totala landarealen i EU-28 år 2013. Utöver det tillhörde ytterligare 9,0 % av arealen jordbruksföretag, antingen i form av skogsmark (6,7 %) eller annan mark som inte används för jordbruk (2,3 %) — se diagram 4. Den del av landarealen som utnyttjades för jordbruk steg till nästan tre fjärdedelar (72,5 %) i Irland och var mer än två tredjedelar av den totala arealen (70,5 %) i Storbritannien. Den utnyttjade jordbruksmarken utgjorde däremot mindre än en tiondel av landarealen i Sverige (7,5 %) och Finland (7,4 %). Dessa två nordiska EU-länder var de enda EU-länder där skogsmark som tillhör jordbruksföretag utgjorde en större andel av landarealen än den som används för jordbruksändamål.

Åkermark (vilket omfattar mark för spannmålsproduktion och annan åkermark) svarade för tre femtedelar (59,8 %) av den utnyttjade jordbruksmarkeni EU-28 under 2013 (se diagram 5), där permanent vall- och ängsmark (som består av betesmark, slåtteräng och naturlig betesmark) stod för en dryg tredjedel (34,2 %). Permanenta grödor , såsom vinodlingar, olivträd och fruktträd, stod för en andel på 5,9 %, medan övriga 0,2 % huvudsakligen rörde köksträdgårdar.

Den relativa betydelsen av åkermark varierade kraftigt mellan EU-länderna, och dess andel av den utnyttjade jordbruksmarken varierade från 35,6 % i Slovenien till 81,6 % i Ungern. De nordiska EU-länderna Sverige (85,1 %), Danmark (91,5 %) och Finland (98,5 %) låg över detta intervall, medan andelen för Portugal (30,2 %) och Irland (21,0 ) var lägre. Andelen permanent vall- och ängsmark, som är förknippad med uppfödning av djur (i synnerhet mjölkdjur och får), översteg 50 % i Luxemburg, Slovenien, Storbritannien och Irland, medan den var lägre än 2 % i Cypern, Finland och Malta. Permanenta grödor stod för mer än 10 % av den utnyttjade jordbruksmarken i de sydliga EU-länder som förknippas med odling av druvor, oliver och citrusfrukt. Störst andel registrerades i Cypern (25,0 %).

I diagram 6 ges en mer detaljerad analys av användningen av jordbruksmark i EU-28. Mer än hälften av all åkermark avsattes för spannmål, som stod för en tredjedel (33,2 %) av den totala utnyttjade jordbruksmarken under 2013. Den permanenta vall- och ängsmarken bestod främst av hagmark och slåtteräng, med en andel på 21,9 % av den totala utnyttjade jordbruksmarken, jämfört med andelar på 11,4 % för naturlig betesmark och 0,8 % för permanent vall- och ängsmark som inte användes för produktion, men som berättigade till bidrag.

Uppgifternas tillgänglighet och källor

En omfattande undersökning av jordbrukets struktur genomförs av EU:s medlemsländer vart tionde år (dvs. jordbruksinventeringen), och mellanliggande urvalsundersökningar utförs tre gånger mellan dessa undersökningar. EU-länderna samlar in information från enskilda jordbruksföretag som omfattar

  • markanvändning,
  • antal djur,
  • landsbygdsutveckling (t.ex. annan verksamhet än jordbruk),
  • förvaltning och arbetsinsats i jordbruket (inklusive ålder, kön och förhållande till företagaren).

Uppgifterna i undersökningen är aggregerade på olika geografiska nivåer (länder, regioner och för grundläggande undersökningar även distrikt) och ordnade efter storlekskategori, områdets status, jordbruksföretagets juridiska status, målområde och typ av jordbruk.

Som förberedelse inför 2010 års undersökning utvecklades en ny rättslig grund: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1166/2008 av den 19 november 2008 om undersökningar om jordbrukets struktur och en undersökning om produktionsmetoder inom jordbruket.

Grundenheten för studien är jordbruksföretaget, en teknisk-ekonomisk enhet som står under enhetlig ledning och bedriver jordbruksverksamhet. Fram till 2007 omfattade undersökningen om jordbrukets struktur alla jordbruksföretag med en utnyttjad jordbruksmark på minst en hektar (ha), och jordbruksföretag med en utnyttjad jordbruksmark på mindre än en hektar om deras marknadsproduktion översteg vissa fysiska tröskelvärden. I och med den nya lagstiftningen ändrades miniminivåerna för jordbruksföretag från en hektar till fem hektar för 2010 års undersökning. Den nya tröskeln på fem hektar antogs i Tjeckien, Tyskland och Storbritannien. I Luxemburg ändrades tröskelvärdet till tre hektar, i Sverige till två hektar, och i Nederländerna var tröskelvärdet en standardomsättning på minst 3 000 euro (se nedan för mer information).

Genom den nya lagstiftningen ändrades också undersökningens omfattning från 99 % av standardtäckningsbidraget till 98 % av den utnyttjade jordbruksarealen (allmänningar undantagna) och 98 % av djurbesättningen. Allmänningar (mark som delas av flera jordbruksanläggningar) ingår inte i den utnyttjade jordbruksarealen när det gäller Bulgarien, Tyskland, Frankrike, Grekland, Irland, Ungern, Slovenien och Storbritannien. I alla andra länder finns de antingen inte eller ingår inte i studien.

Standardomsättningen för en jordbruksprodukt (gröda eller djur) är det genomsnittliga värdet av jordbrukets produktion till priset fritt gård, i euro per hektar eller per djur. För varje produkt finns en regional koefficient baserad på ett medelvärde över fem år. Fram till 2007 års undersökning om jordbrukets struktur användes standardtäckningsbidraget för att klassificera jordbruksföretagen efter typ av jordbruk och ekonomisk storlek, men detta ersattes av begreppet standardomsättning i 2010 års undersökning. Det bör noteras att standardomsättningen utesluter direktstöd.

Arbetskraften på jordbruksföretaget utgörs av alla personer som fullgjort sin obligatoriska utbildning (som har gått ut skolan) och som utfört jordbruksarbete på det undersökta jordbruksföretaget under de 12 månader som närmast föregår undersökningsdagen. Uppgifterna omfattar innehavarna, även om de inte arbetar på jordbruket, medan deras makar endast räknas om de utför jordbruksarbete på jordbruksföretaget. Innehavaren är en fysisk person (ensamföretagare eller en grupp fysiska personer) eller den juridiska personen (t.ex. ett kooperativ eller annan institution) för vars räkning och i vars namn företaget drivs och som är juridiskt och ekonomiskt ansvarig för företaget — med andra ord, den enhet eller person som bär de ekonomiska riskerna för företaget. När det gäller samverkansföretag räknas endast den huvudsakliga innehavaren (en person). Den stadigvarande arbetskraften omfattar familjemedlemmar som arbetar på jordbruksföretaget och annan fast anställd (stadigvarande) arbetskraft som inte tillhör familjen. En årlig arbetsenhet motsvarar det arbete som utförs av en person som arbetar på jordbruksföretaget på heltid. Med heltid avses det minsta antal timmar som krävs enligt de nationella bestämmelserna om anställningsavtal. Om dessa bestämmelser inte uttryckligen anger ett antal timmar beräknas 1 800 timmar vara minimum (225 arbetsdagar om 8 timmar).

Sammanhang

Politiken för landsbygdsutveckling syftar till att förbättra konkurrenskraften inom jord- och skogsbruk, kvaliteten i miljön och landskapet, livet på landsbygden, och diversifieringen av ekonomin på landsbygden. Eftersom jordbruket har moderniserats och betydelsen av industri och på senare tid tjänster inom ekonomin har ökat, har jordbruket blivit en mycket mindre betydelsefull källa till sysselsättning. Det har lett till ett ökat fokus på den roll som jordbrukarna kan spela när det gäller landsbygdsutveckling, inbegripet skogsbruk, biologisk mångfald, diversifieringen av ekonomin på landsbygden för att skapa alternativ sysselsättning och skydd av miljön på landsbygden.

Den gemensamma jordbrukspolitiken har reformerats flera gånger i syfte att modernisera sektorn och göra den mer marknadsorienterad. Efter nästan två år av förhandlingar mellan Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och rådet nåddes en politisk överenskommelse om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken den 26 juni 2013. Överenskommelsen utformades för att leda till omfattande förändringar: göra direktstödet rättvisare och miljövänligare, stärka jordbrukarnas ställning inom livsmedelsproduktionen och göra den gemensamma jordbrukspolitiken mer effektiv och transparent, och samtidigt bemöta utmaningar som gäller livsmedelssäkerhet, klimatförändringar, tillväxt och sysselsättning på landsbygden, och därigenom bidra till att uppnå målen i EU:s Europa 2020-strategi för smart och hållbar tillväxt. I december 2013 antogs den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken formellt av Europaparlamentet och rådet. Undersökningen omjordbrukets struktur ska fortsätta att anpassas för att försöka tillhandahålla aktuella och relevanta uppgifter som kan bidra till analys och uppföljning av denna utveckling. M

Se även

Ytterligare information från Eurostat

Publikationer

Viktigaste tabellerna

Farm structure: historical data (1990-2007) (t_ef) (på engelska)

Databasen

Farm structure (ef)
Farm structure - 2008 legislation (from 2005 onwards) (ef_main)
Key farm variables (ef_kv)
Overview - Farm land use (ef_olu)
Overview - Farm livestock (ef_ols)
Overview - Farm labour force (ef_olf)
Farm land use - Arable land (ef_ala)
Farm land use - Permanent crops, other farmland, irrigation (ef_po)
Farm livestock and fodder crops (ef_lsf)
Farm labour force (ef_lf)
Other gainful activities and support for rural development (ef_oga)
Farm management and practises (ef_mp)
Survey on agricultural production methods (SAPM, 2010) (ef_pm)
Farm structure - 1998 legislation (1990-2007) (ef_historic)

Särskild avdelning

Metodik/Metadata

Källuppgifter för tabeller, diagram och kartor (MS Excel)

Övrig information

Viktigaste lagstiftningen

  • Förordning 1166/2008 om undersökningar om jordbrukets struktur och en undersökning om produktionsmetoder inom jordbruket (om företagsstrukturen i jordbruket från och med 2010)
  • Europaparlamentets och rådets förordning nr 378/2014 av den 3 april 2014 om ändring av förordning (EG) nr 1166/2008 vad gäller finansieringsramen för perioden 2014–2018.
  • Kommissionens förordning nr 715/2014 av den 26 juni 2014 om ändring av bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1166/2008 om undersökningar om jordbrukets struktur och en undersökning om produktionsmetoder inom jordbruket vad gäller förteckningen över de variabler som ska samlas in i 2016 års undersökning om jordbrukets struktur

Genomförandelagstiftning

Relaterad och äldre lagstiftning

Externa länkar


Retrieved from "https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Archive:Farm_structure_statistics/sv&oldid=449877"